Stödtjänster på elmarknaden – sjukvård eller friskvård?
Det kan knappast ha undgått något att det svenska elsystemet befinner sig i en kraftig förändringsfas. Vi har en kraftig utbyggnad av vindkraft i hela landet samtidigt som den planerbara elproduktionen i södra Sverige minskar.
Mycket tyder också på att vi kommer få en ökad elanvändning i norra Sverige framöver där vi idag har ett elöverskott som exporteras söderut. Till det kommer bristande överföringskapacitet såväl nationellt som regionalt och lokalt.
På det hela taget skapas obalanser i elsystemet vilket leder till ett ökat behov av olika stödtjänster på elmarknaden. Behovet märktes tydligt förra sommaren då Svensk Kraftnät behövde sluta ett särskilt tillgänglighetsavtal med en kärnkraftsproducent för att säkra spänningsstabilitet och kortslutningseffekt i transmissionsnätet för södra Sverige.
En konsekvens av utvecklingen är att Svenska Kraftnät har utvecklat marknaden för olika typer av stödtjänster. Förutom de mer kända såsom störningsreserv och effektreserven finns nu ett antal marknader för olika frekvenstjänster. Dessa går i princip ut på att producenter med kort varsel går in med reglerbar elproduktion för att säkerställa frekvensen i elnätet. Tjänsterna kan snabbt aktiveras och ofta under förhållandevis kort tid. Det pratas till och med om produkter för nedreglering, det vill säga att till exempel vindkraftsproducenter skulle kunna få betalt för att minska sin produktion i händelse av att elnätet blir överbelastat. Fram tills idag har marknaden för denna typ av tjänster varit en doldis på energimarknaden och främst en affär mellan Svenska Kraftnät och de större vattenkraftsproducenterna. Det finns ett behov av att utveckla dessa marknader och i höstas tillsatte regeringen en välkommen utredning i frågan. Bland annat behöver transparensen på marknaden öka, marknadsplatser utvecklas och kraven på deltagande ses över så att fler aktörer kan delta i budgivningen.
Räcker det då bara att utveckla stödtjänstmarknaden för att lösa det svenska elsystemet utmaningar? Nej. De stödtjänstmarknaderna är naturligtvis nödvändiga, men kan liknas vid att medicinera en redan sjuk patient. Stödtjänsterna, tex ett vattenkraftverk, ett batterilager eller en industri som snabbt reglerar sin produktion eller konsumtion gör det först när det är elsystemet börjar svaja. Det som det svenska elsystemet behöver är egentligen friskvård snarare än sjukvård, dvs åtgärder och investeringar som gör att behovet av stödtjänster minskar över tiden. Som till exempel ökad tillgång på stabil och planerbar kraftproduktion samt förbättrad transmissions-och distributionsförmåga. Och varför inte också ökad energieffektivitet?
För att få till en sådan utveckling behövs en elmarknadsreform som tydlig premierar investeringar på dessa områden, exempelvis sätta värde på annat än enbart levererade kilowattimmar. Med en kombination av friskvård (elmarknadsreform) och sjukvård (stödtjänster) har vi goda förutsättningar att både bota och hålla patienten (det svenska elsystemet) frisk och kry framöver!
Skriv en kommentar