Stadsnätens roller på bredbandsmarknaden
Just nu pågår ett arbete inom Regeringskansliet med att uppdatera nuvarande bredbandsstrategi från 2009. Inom ramen för detta arbete finns två nyckelfrågor för de kommunägda stadsnäten:
- Möjligheten att verka som kommunikationsoperatör
- Utvidgning av lokaliseringsprincipen.
De kommunägda stadsnäten spelar en mycket viktig roll för den fortsatta fiberutbyggnaden i Sverige, inte minst i glesbygden, och för att säkerställa öppna nät med fungerande konkurrens. I den uppdaterad bredbandsstrategi är det helt avgörande att stadsnätens möjlighet att verka som kommunikationsoperatör (det vill säga den aktör som hanterar nätets aktiva utrustning och ser till att det blir ”ljus i kablarna) inte begränsas, eftersom det skulle leda till utförsäljningar samt minskad utbyggnad och konkurrens. Samtidigt är det viktigt att stadsnäten får bygga ut fibernätet utanför den egna kommungränsen.
När det gäller kommunikationsoperatörsrollen så verkar de allra flesta stadsnätsföretag redan idag i den rollen. Endast ett fåtal aktörer är endast aktiva på svartfibernivån (enbart kablar utan ljus). Flera privata aktörer föreslår nu att de kommunala stadsnäten ska begränsas till den sistnämnda rollen. Det skulle få förödande konsekvenser för den svenska bredbandsutbyggnaden och de öppna näten. Det kan i praktiken bara finnas en KO i ett enskilt bredbandsnät. Idag finns i princip fyra privata kommunikationsoperatörer i Sverige form av Telia, Telenor, Comhem och Teracom. Varför skulle konkurrensen på marknaden öka om dessa tog över som KO istället för det stora antal kommunägda stadsnät som verkar där idag? Marknaden, om man nu kan säga att det finns en sådan, skulle gå från att ha ett stort antal aktörer till ett bli ett oligopol med låg mångfald och låg fokus på lokal nytta. En viktig orsak till att de kommunägda stadsnäten bör få agera som kommunikationsoperatörer är just möjligheten till lokala skräddarsydda lösningar. Detta möjliggör bland annat att små lokala tjänsteleverantörer kan sälja sina tjänster i näten. I många stadsnät finns lokala enmansföretag som levererar tjänster vilket enbart är möjligt eftersom det på lokala nivå går att hantera sådana affärsupplägg. Detta är inte möjligt på nationell nivå i de stora näten varför dessa småföretag skulle behöva se sig om efter en annan marknad om de stora drakarna tog över.
I en undersökning från Svenska Stadsnätsföreningen anger 82 procent av de kommunala stadsnätens chefer att utbyggnadstakten av bredbandsnätet riskerar att minska om stadsnäten begränsas till att enbart agera på svartfibernivå, 68 procent anger att driftsäkerheten och kvaliteten i stadsnäten riskerar att påverkas negativt och 82 procent anger att det finns en risk att stadsnätet på sikt säljs ut. Det är alltså av avgörande betydelse för både fiberutbyggnaden och konkurrensen att de kommunala stadsnätens roll som kommunikationsoperatör inte begränsas.
När det gäller stadsnätsföretagens rätt att verka utanför den egna kommungränsen så kräver det en ändring av kommunallagen och ett undantag från lokaliseringsprincipen. Det torde vara uppenbart att kommungränsen är ingen tekniskt optimal begränsning för fysisk infrastruktur. Det har inte minst uppmärksammats de senaste åren i många tråkiga kundexempel där grannars möjlighet att få tillgång till bredband varierat kraftigt beroende på vilken sida av kommungränsen de befunnit sig på.
Om en uppdatering av bredbandsstrategin kan hantera dessa frågor rätt sätt är förutsättningarna goda för att den svenska bredbandsutbyggnaden kan fortsätta med samma rekordfart som under de senaste åren. Om så inte blir fallet riskerar det att slå undan fötterna de svenska stadsnäten som i mångt och mycket har varit motorn i denna utveckling.
Skriv en kommentar