Skatteförslag riskerar sänka svensk konkurrenskraft på avfallsbehandlingsmarknaden
Per Everhill
2 nov 2017
Igår, presenterade Finansdepartementet utredningen ”Brännheta skatter! Bör avfallsförbränning och utsläpp av kväveoxider från energiproduktion beskattas?”.
Arbetet har följts av energiåtervinningsbranschen med stort intresse. Utredningen har varit speciell av flera skäl. Bland annat gav regeringen i maj 2017 ett tilläggsdirektiv som innebar att utredningen fick i uppdrag att föreslå utformning av en skatt på avfallsförbränning som ett tillägg till uppgiften att föreslå om en sådan överhuvudtaget är lämplig. Detta förfarande resulterade i att utredningen i sina slutsatser på ett i det närmaste övertydligt sätt avråder från att införa en skatt på avfallsförbränning samtidigt som man för att klara utredningsdirektiven ändå föreslår en rak skatt på 100 kr/ton på allt avfall förutom farligt avfall oavsett ursprung.
I Sverige handlar avfallsförbränning i praktiken om energiåtervinning av avfall eftersom det är olagligt att elda avfall i kvittblivningssyfte. Om utredningens förslag blir verklighet kommer det få en rad konsekvenser för såväl energiproduktion och avfallshantering i Sverige. Jag kommer att analysera dessa konsekvenser i ett antal kommande blogginlägg. Jag kommer att inleda med en internationell utblick och vad en skatt på avfallsförbränning i Sverige skulle innebära för den europeiska marknaden för avfallsbehandlingstjänster.
Överkapacitet i Sverige, men rejäl underkapacitet i Europa
Sverige är ett kallt land och vi har ett stort värmebehov vintertid. Vi använder också mycket el inom exempelvis vår tunga industri. Detta är mycket gynnsamma förutsättningar för energiåtervinning av avfall i kraftvärmeverk där el och värme produceras samtidigt när den behövs. Vårt stora värmebehov har lett till att det finns en överkapacitet avseende energiåtervinning i förhållanden till det avfall som genereras i Sverige. Kapaciteten nyttjas dock till fulla genom avfallsimport. På europeisk nivå är förhållandena nämligen omvända med ett stort underskott på energiåtervinningskapacitet och ett avfallsberg som bara växer. Många länder har infört deponiförbud eller skatt på avfall som deponeras vilket medfört en ökad efterfrågan på den begränsade avfallsförbränningskapacitet som finns i Europa. En utbyggnad av avfallsförbränningskapaciteten pågår i många länder, men med låga värmebehov blir anläggningarna av naturliga skäl mindre effektiva än de i Norden där vi över tiden kan nyttiggöra mer än 90 % av energin i avfallet. I många länder kyler man tidvis bort stora mängder värme vilket är ett enormt slöseri med resurser. Även om man räknar med transporternas miljöpåverkan så är det betydligt bättre för klimatet att energiåtervinna avfall i Sverige än i exempelvis Storbritannien.
Marknaden för avfallsbehandlingstjänster
I Europa finns mer eller mindre stänga krav på att ta hand om avfall. I många länder har deponiförbud införts alternativt höga avgifter för att deponera avfall vilket tvingar avfallslämnarna att köpa avfallsbehandlingstjänster med högre miljöprestanda, exempelvis energiåtervinning. Det har lett till en marknad för dessa tjänster där den aktör som kan ta hand om avfallet till lägst pris naturligtvis vinner. Genom våra högeffektiva kraftvärmeanläggningar med överlägsen miljöprestanda kan Sverige erbjuda dessa tjänster till ett mycket konkurrenskraftigt pris. Det är bra för klimatet, vår energiförsörjning och inte minst för svensk ekonomi. Idag ligger marknadspriset för behandlingsavgifterna på omkring 30-40 euro/ton i Sverige. Det är betydligt lägre än i många andra europeiska länder där man inte kan nyttiggöra avfallet lika effektivt som i Norden. En skatt på avfallsförbränning på 100 kr/ton riskerar att förskjuta dessa förhållanden till vår nackdel. Vår konkurrenskraft gentemot klimatmässigt lågpresterande energiåtervinningsanläggningar i andra länder kommer att försämras och göra det mer attraktivt att skicka avfallet dit istället för till Sverige. I värsta fall anser marknaden att avgifterna blir så höga att det blir ett alternativ att betala straffavgifter för deponi och helt enkelt slänga avfallet på den lokala soptippen med avsevärd negativ klimat-och miljöpåverkan som följd.
Utredningen beaktar inte import av avfall
Finansdepartementets utredning saknar tyvärr en analys av hur en tänkt skatt skulle påverkar den internationella avfallsbehandlingsmarknaden och de svenska importintäkterna från denna. Att införa en skatt på avfallsförbränning utan att beakta dess konsekvenser på avfallsbehandlingsmarknaden är direkt oansvarigt ur såväl näringslivssynpunkt som för klimatet. Vi får verkligen hoppas våra politiker följer utredarens råd att undvika skatt på avfallsförbränning. Annars måste de vara beredda på att förklara sig när avfallsströmmarna börjar flöda bort från Sverige för att deponeras eller eldas i energi-och miljömässigt undermåliga anläggningar på kontinenten.
Skriv en kommentar