Riskdelning för nyinvesteringar i storskalig elproduktion – hur funkar det?

Porträtt på Per Everhill. Foto. Per Everhill 23 nov 2023
Natur med elledningar i fokus. Foto.

Förra veckan presenterade regeringen en färdplan för ny kärnkraft i Sverige. Färdplanen ska möjliggöra att ny kärnkraft på en total effekt om minst 2500 MW ska kunna finnas på plats senast år 2035. Det motsvarar effektbehovet för ungefär 10 kommuner av Linköpings storlek den kallaste & mörkaste vinterdagen på året. Detta ska göras möjligt genom att paket av flera åtgärder, bland annat kreditgarantier. Den mest intressanta delen av förslaget är emellertid den modell för riskdelning som ska tas fram där staten ska ta ett finansiellt ansvar för utbyggnaden. Hur ska det fungera?

Riskdelningsmodeller för stora investeringar i ny elproduktion är vanligt förekommande i många andra länder. Ofta är de utformade enligt en princip som kallas ”Contract for Difference”, det vill säga prisskillnadskontrakt. Dessa kan se ut på flera olika sätt, men bygger alla på att staten och investeraren kommer överens om en prisnivå som den kommande kraftproduktionsanläggningen ska erhålla per producerad energienhet. Sedan byggs anläggningen och börjar producera el. Elen säljs som vanligt på elmarknaden där elpriset varierar varje handelstimme. Vid ett så kallat dubbelsidigt prisskillnadskontrakt betalar producenten staten för mellanskillnaden mellan överenskommet elpris och eventuell överstigande prisnivå. Om elpriset understiger den överenskomna prisnivån så ersätter staten i stället producenten med mellanskillnaden. Detta skapar en säkerhet för investeraren i utbyte mot förlorad möjlighet att tjäna mycket pengar på riktigt höga elpriser. Det finns också andra varianter där överenskommelsen bara gäller i en riktning, till exempel bara om elpriset understiger en viss nivå eller tvärtom. 

Detaljerna för riskdelningen blir oerhört viktiga för den kommande överenskommelsen om ny svensk kärnkraft. Hur länge ska avtalet gälla? Vad ska det överenskomna elpriset vara? Hur ofta ska det justeras? Vi kan sannolikt utgå ifrån att det kommer handla om lång tid vilket innebär att staten (antagligen via lämplig myndighet, till exempel Svenska Kraftnät) i perioder kan vara nettobetalare, samtidigt som kontraktet andra tider kan ge betydande extrainkomster. En fördel med denna typ av kontrakt är också att riskdelningen bidrar till lägre kostnader (exempelvis finansieringskostnader) över tiden samtidigt som ökad tillförsel av el till marknaden alltid bidrar till ett lägre elpris vilket gynnar elkundskollektivet (däremot behöver inte elpriset faktiskt bli lägre eftersom andra faktorer kan bidra till stigande priset, till exempel ökad efterfrågan). Det är också viktigt att komma ihåg att många risker fortfarande kvarstår för investeraren, exempelvis risken för produktionsbortfall av tekniska skäl och byggförseningar. 

I EU-kommissionens förslag till ny elmarknadsreform föreslås ett brett införande av ”Contracts for Difference” i EU med möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa kontrakten för flera kraftslag, exempelvis storskalig vindkraft. Förslaget ligger väldigt rätt i tiden kopplat till regeringens nu annonserade planer. Det ska bli mycket intressant att se vad regeringens utredare föreslår för detaljlösningar i just riskdelningsfrågan. För det är något som kommer påverka den svenska elmarknaden enormt under åtminstone det kommande halvseklet.