Snart får du betala för återvinningen av direktreklam, skrivarpapper och tidningar

Porträtt på Per Everhill. Foto. Per Everhill 28 apr 2020

Snart får du betala för återvinningen av direktreklam, skrivarpapper och tidningar. Är polluters pay-principen på väg bort från svensk avfallspolitik?

Förra veckan presenterade regeringen ett förslag om avskaffat producentansvar för returpapper. Syftet är att stödja tidningsbranschen utifrån förevändningen att ”journalistikens ekonomiska villkor varit ansträngda under lång tid och har försämrat ytterligare till följd av coronakrisen”.

Förslaget innebär i korthet att kommunerna övertar ansvaret för insamling och behandling av returpapper vilket tidigare hanterades av pappersproducenterna via det gemensamägda bolaget Förpacknings-och Tidningsinsamlingen AB. Förslaget hyllas nu av många som en viktig stödåtgärd för det fria ordet. Så må vara, men ur ett miljö-och klimatperspektiv är ett steg minst 40 år tillbaka i tiden för svenska avfallspolitik

För det första:

Returpapperfraktionen omfattar en hel del annat än bara tidningspapper. Närmare bestämt handlar det om ”dagstidningar, veckotidningar, tidskrifter, kataloger, reklamblad, broschyrer, skrivarpapper, ritpapper och pocketböcker”. Det är således inte bara tidningsbranschen som kommer gynnas av minskade kostnader på grund av avvecklat miljöansvar. Även direktreklambranschen och producenter av papper överlag utan någon som helst koppling till journalistisk verksamhet slipper nu ta ansvara för de produkter de sätter på marknaden. Idag hanteras alla varianter av returpapper i samma flöde i ett väl utbyggt nationellt logistiksystem. Visst skulle man kunna tänka sig att bryta ut just tidningar, men då skulle man behöva skapa två parallella flöden vilket vore oerhört kostsamt i förhållande till den ekonomiska besparingen för tidningsbranschen. Två flöden skulle också innebära en del utmaningar för hushållen avseende vilka pappersprodukter som ska slängas i vilken container. Vad är en tidning och vad är ett reklamblad? I regeringens förslag framgår denna problematik inte alls. Är tanken verkligen att direktreklam ska gynnas?

För det andra:

Förslaget innebär ett direkt avsteg mot principen om att förorenaren betalar (polluters pay). Principen har varit vägledande för såväl svensk som europeisk avfallspolitik under lång tid. Genom att alla som sätter returpapper på marknaden måste betala för insamling och återvinning skapas incitament för en miljövänligare hantering. Det kan handla om att hålla nere volymerna genom effektivare produktdesign eller att välja papper som går att återvinna effektivt. Nu ska istället kommunerna ansvar för denna hantering, det vill säga en aktör som inte har några som helst möjligheter att påverka dessa variabler. Det är ungefär som att bestämma att du ska städa efter grannens fest på lördag utan att själv vara inbjuden och kunna påverka hur stökig den blir. 

För det tredje:

Så handlar det om en direkt kostnadsöverföring från pappersbranschen till hushållen som kommer behöva betala för detta via den kommunala avfallstaxan. Hushållen är naturligtvis ansvariga för inköpet av en del tidningar, men en stor del av det returpapper som idag går till återvinning är reklam av olika slag där det är svårt som mottagare att påverka sin konsumtion av (förutom att avsäga sig reklam helt, men då händer det att en hel del oönskad ”samhällsinformation” landar i brevlådan). Med förslaget får hushållen alltså betala för insamling och återvinning av något man inte själv aktivt valt att konsumera! 

Producentansvar har varit ett framgångsrikt koncept för avfallshantering i Sverige sedan 1980-talet och omfattar idag en mängd fraktioner, från bildäck till elektronik. Förra året föreslog regeringen utökade producentansvar, bland annat för textilier. Det vore mycket olyckligt om detta skulle innebära en vändpunkt för principen om producentansvar inom svensk avfallspolitik. Vi i avfallsbranschen kommer naturligtvis att följa upp konsekvenserna av beslutet noga avseende kostnader, avfallsvolymer och återvinningsbarhet för insamlade fraktioner så att klimat-och miljökostnaden blir tydlig för berörda beslutsfattare.