Otydligt kring elnätsföretagens legala möjligheter att lagra energi
Energilager lyfts ofta fram som en naturlig komponent i det som i energibranschen populärt kallas smarta elnät. Energilager (ofta pratas det i dessa sammanhang om batterilager) kan göra nytta på flera sätt i elnätet. De kan användas i den operativa driften för att reducera effekttoppar mot överliggande nät, bidra till lokal effektbalans, bättre elkvalité eller leverera el till prioriterade kunder vid strömavbrott. Energilager kan också bidra till att minska behovet av investeringar i elnätet, exempelvis genom att det gör det möjligt för kunden att klara sig på en mindre anslutning. Än så länge är det tyvärr ganska ovanligt att svenska elnätsföretag integrerar energilager i sin verksamhet, men i takt med att tekniken mognar och blir allt billigare skulle det kunna bli en allt attraktivare investering.
Dagens ellagstiftning är tyvärr otydlig när det gäller svenska elnätsföretags möjligheter att satsa på energilagring. Som ett naturligt monopol är verksamheten starkt reglerad och tillåter inte företagen att agera på den avreglerade elmarknaden. Denna begränsning är i de allra flesta fall bra för marknadens funktion. Bestämmelserna kan emellertid innebära problem då det inte är anpassade för ny teknik som exempelvis energilager. Enligt ellagen får elnätsföretag bara producera och handla med el för att täcka elnätsförluster och för tillhandahålla reservkraft vid strömavbrott. Är det då ok att äga ett energilager, ladda det med egenproducerad solel och sedan använda det för att öka elkvalitén? Är det ok om samma företag köper elen på marknaden, laddar batteriet och gör samma sak? För att minska behovet av effekt från överliggande nät? Som ett naturligt monopol ska elnätsföretag ska självklart inte börja trada på spotmarknaden med hjälp av sina energilager, men det finns många andra nyttor med denna teknik som inte stör den fria elmarknaden. Osäkerheten kring vad som gäller får idag många elnätsföretag att tveka inför satsningar på energilager vilket naturligtvis är mycket olyckligt ur ett energisystemperspektiv. Även på EU-nivå råder oklarhet kring vad ett elnätsföretag egentligen får göra på detta område och tolkningarna varierar mellan olika länder.
Eventuella problem med lagstiftningen skulle naturligtvis kunna kringgås genom att låta en extern aktör sälja dessa tjänster till elnätsföretaget. Elnätsföretag är emellertid en sällsynt väl lämpad aktör för att drifta denna typ av anläggningar. De ska anslutas till nätet, styras utifrån elnätsföretagets behov som samtidigt har tekniska personal och kompetens kring tekniken.
Många delar av ellagen tyvärr inte anpassade för ett smartare elnät. Energilagringsteknik är bara ett exempel där lagstiftaren måste säkerställa att vi får ett regelverk som inte sätter käppar i hjulet för den allt snabbare tekniska utvecklingen på detta område.
Skriv en kommentar