Nej, elsystemet begränsas inte av gränser på kartan
Per Everhill
20 sep 2017
Tänk dig att du befinner dig i Varberg på västkusten. Det är sommar och du är på väg till stranden i din elbil. Du parkerar och pluggar in laddmunstycket i laddstationen samtidigt som du tänker: ”Vad bra att det finns så mycket vind-och solkraft inom kommungränsen i Varberg! Då laddas ju min elbil med el som i princip inte har någon klimatpåverkan på marginalen. Här kan jag använda el med gott samvete, för det spelar ju ingen roll för klimatet. Tänk om jag laddat min elbil i Karlshamns kommun där man har ett stort oljekraftverk. Vad hemskt det skulle vara!”.
Så fungerar det naturligtvis inte och de flesta elbilsägare förstår antagligen att elnätet i Varberg är en del av ett större elnät som den vindkraftsel som produceras i kommunen matas ut på. Kommungränsen har ingenting gemensamt med elnätet och stänger varken inne eller ute el som produceras i eller utanför kommunen. Det verkar emellertid som att många tror att så inte är fallet när det gäller nationsgränser. Ofta åberopas den ”svenska elmixen” som ett argument för att vi i Sverige kan använda el utan att påverka klimatet.
Det är rätt att den elproduktion som råkar finnas i Sverige till största delen är utsläppsfri. Därför gör den stor klimatnytta genom att tränga ut dyrare fossil elproduktion från marknaden. Elmarknaden baseras nämligen på principen ”merit of order” vilket innebär att tillgänglig produktion startas efterhand baserat på hur dyr den är för att möta efterfrågan av den sista kilowattimman på marginalen. Billigast är alltid förnybar väderberoende elproduktion som i princip inte har någon marginalproduktionskostnad alls. Dyrast är fossil elproduktion som kräver ett högt elpris för att vara lönsam.
I samma stund som elen produceras, matas den ut på elnätet. Elnätet sträcker sig i sin tur över såväl kommun- som nationsgränser. Det innebär att i samma stund som elen matas ut på nätet så upphör den att vara svensk eller från Varberg. Den el vi tar ut från elnätet är istället en mix från olika produktionsslag där vi i Europa tyvärr fortfarande i princip alltid använder fossila bränslen på marginalen. Visserligen kan överföringsbegränsningar i elnätet, så kallade flaskhalsar, tidvis stänga in elproduktion i vissa geografiska områden, men vanligtvis kan den svenskproducerande i huvudsak fossilfria elen alltid röra sig över nationsgränsen någonstans. På så vis gör svensk fossilfri elproduktion i princip alltid klimatnytta genom att den tränger ut ”ful-el” från marknaden i andra länder. Så länge vi har överföringskapacitet innebär all minskad svenska elanvändning att vi kan exportera mer svenskproducerad fossilfri el utomlands med klimatnytta som följd. Om vi istället har underskott på el i Sverige innebär minskad elanvändning också minskad import av dyr utländsk ”ful-el”.
Det byggs ständigt nya utlandsförbindelser mot kontinenten. Det senaste exemplet är kabeln till Litauen som gör att svensk klimatsmart el kan tränga ut såväl fossila bränslen som rysk kärnkraft från marknaden. En ny förbindelse till Tyskland är också på gång liksom förbättrade förbindelser med Norge och Storbritannien. Elnätets utbredning innebär också att olika länders elmarknader är sammankopplade prismässigt. Det innebär att marknadssituationer ”spiller över” på varandra. Ett överskott i Norden påverkar den tyska elmarknaden som i sin tur får spridningseffekter ända ner till brunkolsbaserade kraftproducenter på Balkan. Vår el- produktion och användning här i Sverige påverkar detta system då det är en integrerad del av det.
Mot bakgrund av ovanstående är viktigt att poängtera att det finns många tillfällen när ökad elanvändning gör klimatnytta. Det handlar om situationer när elen ersätter mer klimatpåverkande energi, exempelvis bensin och diesel i bilar eller olja och gas inom industrin. Det kan definitivt ge minskad klimatpåverkan, men den blir inte automatiskt noll bara för att verksamheten råkar ligga på rätt sida av riksgränsen. Den sparade kilowattimmen gör alltid klimatnytta!
Skriv en kommentar