När priset på utsläppsrätter inte spelar någon roll

Det senaste året har priset på utsläppsrätter inom det europeiska utsläppshandelssystemet EU ETS stigit kraftigt. Från att för några år sedan kostat omkring 50 kr/ton är priserna nu uppe i närmare 500 kr/ton. Det har direkt påverkat den europeiska elmarknaden där den fossila elproduktionen fått se sin lönsamhet sjunka betydligt. Det kommer utan tvekan påskynda utfasningen av kol från marknaden med stora klimatvinster som följd.

Ett högt pris på koldioxid är utan tvekan positivt för klimatet, men det finns ett inhemskt svenskt exempel där det tyvärr inte spelar särskilt stor roll. Det handlar om energiåtervinning av avfall. Ungefär 1/3-del av det avfall som energiåtervinns till el & värme har fossilt ursprung (i form av plast i olika former) vilket innebär att svenska energibolag som eldar restavfall i kraftvärmeverk behöver täcka utsläppen med utsläppsrätter. Hur påverkar då det stigande priset på utsläppsrätter dessa utsläpp? Tyvärr inte alls. Varför?

Det saknas nämligen alternativ för huvuddelen av den plast som förbränns idag. Dels saknas särskiljande insamlings- och återvinningsssytem i Sverige för en mängd fraktioner, tex hygienprodukter, textilier, engångsartiklar, leksaker, trädgårdsmöbler med flera. Som avfallslämnare kan du inte på ett lagligt sätt bli av med dessa grejer på annat sätt än att lämna dem till energiåtervinning (oftast via hushållsavfallet där 100 % går till energiåtervinning).

När det gäller den plast som sorteras ut och går till materialåtervinning (till exempel på återvinningsstationer) så går ändå mer än 50 procent ändå till kraftvärmen efter att ha ratats av återvinningsindustrin. Det handlar bland annat om förpackningar som inte går att materialåtervinna av designskäl. Har du till exempel någon gång köpt, förbrukat och sedan slängt en svart plastförpackning i containern för plastavfall på återvinningscentralen? Kanske köpt en deodorant, en chipspåse eller kött i ett plasttråg? Trots att det alltså finns insamlingssystem för dessa förpackningar kan de av designskäl i de allra flesta fall inte materialåtervinnas utan går direkt från materialåtervinningsföretagen till energiåtervinning.  Designproblematiken gör det också svårt att få lönsamhet i anläggningar för automatisk efterutsortering av hushållsavfall. Minst hälften kommer ju tillbaka! 

I Sverige energiåtervinns också en hel del restavfall från länder som saknar egen förmåga att göra det effektivt, till exempel för att man saknar fjärrvärme. Det utländska avfallet som förbränns i Sverige är extremt välsorterat. Avfallslämnarna vill ju inte betala för att energiåtervinna något skulle kunna materialåtervinnas i deras hemländer till en lägre kostnad. För det avfall som trots all skickas till Sverige är alltså energiåtervinning ofta det bästa alternativet.  

Det som nu händer på marknaden när priset på utsläppsrätter stiger samtidigt som avfallsflöden är opåverkade är endast att avfallsbehandlingsavgifterna kommer stiga (till exempel den kommunala avfallstaxan). Svenska hushåll och företag får alltså ta hela den ökade kostnaden för utsläppen eftersom de saknar alternativ. Bara svenska hushåll? Gäller inte samma sak i hela Europa? Nej. Sverige (och Danmark) har nämligen ensidigt valt att tolka regelverket så att avfallsförbränning inkluderas i handelssystemet trots att det uttryckligen säger att ”municipal and hazardous waste” ska exkluderas. I Tyskland med flera länder som också energiåtervinner avfall påverkas alltså inte alls verksamheten av priset på utsläppsrätter. Risken är därför stor att såväl svenskt som utländskt avfall nu kommer leta sig till andra anläggningar utanför Sverige för att energiåtervinnas.

Vad borde vi då göra för att slippa ökade avfallsbehandlingskostnader till ingen nytta och samtidigt minska den fossila andelen avfall vi förbränner?

Först och främst måste vi minska tillflödet av fossilt avfall till energiåtervinning. En förutsättning för detta är att det finns producentansvar och effektiva insamlingssystem för de fraktioner som berörs, tex textilier och engångsplast. Utökade producentansvar bör kompletteras med ökade designkrav på tex förpackningar som måste gå att materialåtervinna i större utsträckning.

Återvinningstekniken måste också utvecklas, tex när det gäller plaståtervinning och användningen av återvunnen plast. Först då kan priset på utsläppsrätter få en verklig styreffekt på våra avfallsmängder. Samtidigt måste vi verka för att energiåtervinning av avfall inkluderas i EU ETS i hela EU och inte bara i Sverige och Danmark för att undvika att svenskt restavfall förbränns utomlands där verksamheten inte berörs av de ökade koldioxidkostnaderna.

Så länge alternativ till energiåtervinning av avfall saknas för huvuddelen av det avfall vi slänger blir de stigande priserna på utsläpp enbart en opåverkbar kostnad för det svenska folket. Det är inte effektiv klimatpolitik på avfallsområdet! 

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips