Moderna energikrav måste beakta resurseffektivitet
Per Everhill
9 maj 2018
Energikraven i Boverkets byggregler har under lång tid varit föremål för diskussion. I skrivande stund ligger en remiss ute med ett antal förslag om hur dessa ska beräknas. Problemet med Boverkets förslag är att myndigheten envisas med att energikraven enbart ska utgå ifrån köpt energi istället för den totala mängden energi som en byggnad använder.
Detta gynnar byggnader där energin produceras innanför tomtgränsen, exempelvis med en bergvärmepump. Dessa hus kan då byggas med betydligt sämre klimatskal än ett hus som köper mer energi utifrån, exempelvis i form av fjärrvärme. Hade byggreglerna istället utgått från använd energi hade det styrt mot energiprestandamässigt mer välbyggda hus oavsett uppvärmningsform.
Ett sätt att mildra problematiken med att ha köpt energi som grund för bedömningen av en byggnads energieffektivitet är att justera kraven med så kallade primärenergifaktorer som speglar den totala resursåtgången, från utvinning av själva energiråvaran till levererad nyttighet. En hög primärenergifaktor innebär hög energiåtgång och vice versa. I Boverkets aktuella förslag föreslås just sådana faktorer. Problemet med förslaget är bland annat att Boverket väljer att likställa restbränslen med jungfruliga bränslen. Därmed försvinner resurseffektivitetsperspektivet helt i föreslagna byggregler vilket riskerar att få omfattade konsekvenser för såväl det svenska energisystemet som samhället i stort.
I Sverige produceras fjärrvärme huvudsakligen från olika restströmmar i samhället. Det handlar främst om restprodukter som eldas i våra kraftvärmeverk för att bli el och värme, men också om spillvärme från industrin. Endast en mycket liten del av svenska fjärrvärme härrör från jungfruliga bränslen vilket gör den oerhört resurseffektiv. Genom att likställa värme från avfall eller spill från skogsindustrin med värme från kol, gas, olja eller trä som bryts, pumpats eller avverkats för energiändamål riskerar vi en utveckling med sämre resursutnyttjande på samhällsnivå. Resurseffektiviteten i fjärrvärme producerad med avfall som bränsle bygger på nyttiggörande av en resurs som annars skulle förgås. Brännbart avfall är enligt lag inte tillåtet att deponera vilket betyder att det avfall som uppstått och som av olika anledningar inte materialåtervunnits ändå behöver förbrännas. Mängden restavfall som samhället genererar har således ingen koppling till behovet av värme. Ett minskat behov av värme leder alltså inte till att behovet av avfallsförbränning minskar. Därför kan energiproduktion från restbränslen inte betraktas på samma sätt som från jungfrulig kol, olja, gas eller trä.
Att premiera tillvaratagande av energi som annars skulle gå förlorad borde vara självklart i ett samhälle som strävar efter att bli mer cirkulärt avseende resursanvändning. Det borde också återspeglas i byggreglernas primärenergifaktorer som för avfall och sekundära biobränslen borde vara betydligt lägre än vad Boverket idag föreslår.
Skriv en kommentar