Många nyttor med energilager, men ingen ”silver bullet” för svensk effektbalans
De senaste åren har ny teknik för energilagring i olika former (främst batterier) diskuterats flitigt som en lösning på framtida förmodade utmaningar med stora mängder intermittent kraft i energisystemet. När efterfrågan är låg, solen skiner och det blåser skulle billig el kunna lagras för att sedan skickas ut på elnätet under kalla, mörka och vindstilla vinterdagar. I augusti släppte Powercircle en rapport som påvisar nyttan med småskalig energilagring i fastigheter som ett sätt att minska behovet av ansluten elnätskapacitet och i dagarna arrangerar Energikommissionen ett expertseminarium om just energilagring.
Energilager kan definitivt tillföra många nyttor i vårt elsystem. På elnätsidan kan de användas för att utjämna effekttoppar, bidra till högre elkvalité och i vissa fall minska behovet av reinvesteringar av kablar. Energilager kan också minska konsekvenserna vid strömavbrott och utjämna effektbehovet i fastigheter som då kan klara sig på en mindre och därmed billigare anslutning till elnätet. Energilager kommer definitivt vara en del av vårt framtida energisystem om priserna fortsätter att sjunka i nuvarande takt.
När energilager diskuteras i den energipolitiska debatten är det emellertid främst dess påstådda möjligheter att kunna bidra till effektbalansen i elsystemet i stort som lyfts fram. Tanken är att vi ska ladda batterier när el är billigt och efterfrågan på effekt är låg för att sedan skicka ut energin på nätet när situationen är den omvända. Ett sådant förfarande skulle i teorin kunna bidra till att minska risken för effektbrist och situationer med negativa elpriser. Den nya energilagringstekniken lyfts därför ofta fram som en slags ”silver bullet”-lösning för att göra det möjligt att avveckla icke-förnybar reglerbar kraftproduktion till förmån för exempelvis sol-och vind.
I Norden är det tyvärr osannolikt att den nya batteritekniken skulle kunna fungera effektivt i detta syfte. Vårt behov av energilagring handlar främst om att hantera säsongsvariationer. På så vis skiljer vi oss åt från exempelvis Kalifornien eller Australien där energilager används för att möta dygnsvariationer. Sommartid är behovet av el lågt i Sverige liksom elpriset. Det är varmt och ljust och vi kan till och med räkna med att få ett extra tillskott via solenergi. På vintern är det kallt och mörkt vilket driver upp elbehovet i hela samhället. För att kunna dra nytta av dessa efterfrågevariationer skulle vi behöva lagra mycket stora mängder energi sommartid för att sedan använda den under vinterhalvåret. Då räcker en så kallad Powerwall på 7 kWh inte långt, särskilt som det skulle ta mycket lång tid att ladda upp den under vintersäsongens få soltimmar. Att skala upp dagens batteriteknik för att klara effektiv säsongslagring av el skulle bli mycket kostsamt, om det ens är tekniskt möjligt.
Som tur är har vi redan idag unika förutsättningar att hantera våra säsongssvängningar genom vår väl utbyggda vattenkraft. Den fungerar redan idag som energilager genom att vatten lagras i dammar på våren och sommaren när elbehovet är lågt för senare användning när situationen ändras framåt hösten. Den svenska vattenkraftens lagringsförmåga är idag omkring 34 TWh vilket motsvarar flera miljarder Teslabatterier. Och denna förmåga finns på plats redan idag! Även med annan storskalig lagringsteknik som power-to-gas eller pumpkraft skulle det krävas mycket stora investeringar innan de ens skulle komma i närheten av vattenkraftens lagringsförmåga. För motsvarande peng skulle vi få väldigt mycket ny planerbar elproduktion vilket skulle ge ett betydligt större bidrag till vår förmåga att hantera effektbristsituationer. Eller varför inte satsa på att minska effektbehovet kalla vinterdagar genom att främja konvertering från elvärme till fjärrvärme?
Utifrån denna verklighet är det viktigt att investeringar i energilager inte subventioneras av olika skäl så att de får ”falska” konkurrensförutsättningar gentemot befintlig teknik. Ska vi satsa på energilager måste tekniken kunna stå på egna ben, vilket den redan idag kan göra i vissa tillämpningar. Annars är risken stor att vi gör felsatsningar till liten nytta för energisystemet.
Skriv en kommentar