Lösningar på systemtrögheter möjliggör accelererad elektrifiering och hållbar utveckling

Idag deltar Per Everhill från Tekniska verken på ett seminarium i Almedalen om lösningar på systemtrögheter för att möjliggöra accelererad elektrifiering och hållbar utveckling arrangerat av Mista REES & Electrification Hub. I det här blogginlägget reflekterar Per om utmaningarna med elektrifiering ur Tekniska verkens perspektiv.

En fossilfri fordonsflotta är en förutsättning för att vi ska klara Sveriges klimatmål om nettonollutsläpp senast år 2045. Även om fossilfria drivmedel såsom biogas kommer spela en viktig roll även i framtiden så omställning till eldrift en avgörande komponent. Vi ser redan idag en tydlig trend mot ett ökat behov av laddinfrastruktur för elfordon. Framför allt ser vi hur önskemålen om laddkapacitet ökar kraftigt vilket får enorma konsekvenser för de lokala elnäten. 

Elbilstillväxten i kombination med solcellsboomen, datahallar, industrins ökade elbehov samt det faktum att vi fortfarande värmer stora delar av vårt fastighetsbestånd med el skapar stora utmaningar för elnäten med att snabbt tillhandahålla önskad kapacitet. Under 1900-talet fanns en överkapacitet i de svenska elnäten som väl kunde hantera samhällets tillväxt som också gick i en långsammare takt än idag. Omregleringen av elnätsregleringen vid sekelskiftet innebar ett fokus på kostnadseffektivitet som skapade incitament för att enbart bygga precis så mycket elnät som kunden behöver i stunden. 

Hur kan vi då hantera det kraftigt ökade behovet av elnätskapacitet? Jag tror att det är genom en kombination av nya arbetssätt & nya regelverk samt att vidga frågan till att inte enbart handla om elnät. Här är några exempel:

• Vi måste bli bättre på sektorskoppling. Det vill säga att använda resurser som finns i överflöd i en samhällssektor för att hantera underskott i en annan. När det gäller bristande elnätskapacitet är ökad fjärrvärmeanvändning ett bra exempel. Genom att frigöra el som används för uppvärmning kan vi i stället ladda våra elfordon. Och måste alla lokaltrafikbussar gå på el om det finns lokalproducerad förnybar biogas tillgänglig? Lösningen är inte alltid mer elnätskapacitet. 

• Vi behöver en elnätsreglering som i rimlig omfattning tillåter investeringar på prognos. Idag krävs en beställning från kund innan vi sätter spaden i marken, även om det finns tydliga indikationer på att elbehovet kommer öka i ett geografiskt område. Bristande elnätskapacitet kommer alltid vara mer kostsamt för samhället än ett visst överskott. Även om kundkollektivet kommer behöva bekosta överskottet så kommer det övertiden att innebära sänkta kostnader och ökad samhällsnytta.

• Vi måste utveckla vår dialog med kunden och tillsammans utveckla smarta avtal. I dag dimensionerar vi alltid elnätsanslutningen utifrån att kunden ska kunna ta ut sitt maxbehov när som helst över tiden. Internationellt blir det allt vanligare med olika typer av villkorade avtal för att möjliggöra snabbare anslutning. Kan man tänka sig att sänka effekten vid något tillfälle under året när elsystemet är som mest belastat? Kan man tänka sig en mindre anslutning till en början som sedan kan utökas? 

• Sedan har vi naturligtvis tillståndsprocesserna i sig. En förenkling skulle till exempel vara att låta luftledning vara utgångspunkten för elnät på högre spänningsnivåer. Trots att luftledning är mer driftsäkert och samhällsekonomiskt effektivt för stora ledningar läggs tid och resurser på att utreda markalternativ. Det borde kunna undvikas. Vidare borde elnät kunna klassas som riksintresse på samma sätt som idag gäller för naturtillgångar, kulturhistoriska miljöer eller flygplatser, farleder och vissa typer av vägar/järnvägar.

Med förändrade synsätt och enkla regelförändringar kommer vi avsevärt kunna öka takten på elektrifieringen. Vad väntar vi på? 

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips