Kraftvärmen underskattas i Svenskt Näringslivs elsystemrapport

Porträtt på Per Everhill. Foto. Per Everhill 14 sep 2020
Gärstad avfallsanläggning med Tekniska verken-skylten i bakgrunden

Förra veckan presenterade Svenskt Näringsliv sin, redan innan publiceringen, omtalade rapport om hur det framtida svenska elsystemet långsiktigt kan möjliggöra en konkurrenskraftig och fossilfri ekonomi.

Rapporten är en scenarioanalys som bygger på ett antal teknikneutrala modelleringar. Rapporten landar i ett det mest kostnadsoptimala fossilfria svenska elsystemet på årsproduktionsbasis i framtiden består av ungefär en tredjedel bibehållen vattenkraft, en tredjedel bibehållen eller ny kärnkraft och en tredjedel vindkraft. 

Det senaste året har det presenterats ett antal liknande utredningar, bland annat från Naturskyddsföreningen och NEPP (North European Energy Perspectives Project). De bygger på lite olika metoder, avgränsningar och teorier och utgör sammantaget ofta goda inlägg i den svenska energipolitiska debatten. Jag tycker Svenskt Näringslivs rapport är läsvärd och att man utifrån frågeställningen i stort lyckas presentera ett trovärdigt scenario. Huruvida den kommer bemötas med ros och ris kommer tyvärr som vanligt i svensk energidebatt bero på läsarens uppfattning om kärnkraft.

Det ständiga bråkandet om kärnkraftens vara eller icke vara har också en tendens att flytta fokus från övriga kraftslags roll i energisystemet. Exempelvis är den svenska kraftvärmen tyvärr något styvmoderligt behandlad i rapporten. Författarna beskriver visserligen väl kraftvärmens egenskaper i olika avseenden. Kraftvärmens lokala systemnytta betonas liksom dess kopplingar till andra sektorer såsom skogsbruket och avfallssektorn.

Man lyfter också beroendet mellan kraftvärmens behov av avsättning för sin värmeprodukt och dess elproduktionsförmåga. Det är emellertid just dessa faktorer som gör det svårt att sätta in kraftvärmen i en teoretisk modell för det nationella elsystemet vilket författarna också framhåller. Tyvärr resulterar dessa begränsningar i att kraftvärmen får en förhållandevis undanskymd plats i rapportens slutsatser.

Av flera anledning, som ligger utanför rapportens fokus, tror jag att kraftvärmen kan komma att få en betydande roll i det svenska elsystemet år 2045:

  • Kraftvärmens lokala elsystemnytta är och kommer bli allt viktigare i framtiden. Det var bibehållen kraftvärmeproduktion som räddade effektsituationen förra vintern i Stockholm och Malmö. Utbyggda elnät kommer på grund av långa tillståndsprocesser tyvärr inte lösa kapacitetsbristen i dessa områden på många år. Istället kommer utbyggd kraftvärme bli en nödvändig lösning för att hantera framtida tillväxt i dessa regioner. Jag tror vi kommer få ser fler exempel på hur kraftvärmens lokala systemnytta finansieras på andra sätt än via dagens elmarknad. Ygemans speciallösningar för kapacitetsbristen i Skåne och Stockholm är sannolikt bara en början på denna trend.
  • De biobränslen som används i den svenska kraftvärmen är främst restprodukter från skogsindustrin och inte prima bränslen. Visst kommer det bli ökad konkurrens om bioråvara i framtiden, men en sådan trend kommer framför allt beröra de mest eftertraktade fraktionerna. De huvudsakliga biobränslen för svenska kraftvärme är idag returträ från byggindustrin och GROT (Grenar och Toppar) som idag har få andra användningsområden än energiåtervinning. Det svenska skogsbruket växer (Liksom byggindustrin när det gäller returträ) och därmed också möjligheten att nyttiggöra restprodukter för värmeproduktion.
  • Restavfall utgör idag något mer än 30 % av den svenska kraftvärmens bränslen. Avfallsbränslet är unikt genom att kraftvärmeföretagen får betalt för den avfallsbehandlingstjänst det innebär att energiåtervinna det till el och värme. Samhällets avfallsmängder hänger tätt samman med konjunktur och befolkningstillväxt. Även med utsortering av avfallets fossila del (plast – idag ca 35 % av det avfall som energiåtervinns) och ökad resurseffektivitet så finns ett kraftigt underskott på energiåtervinningskapacitet i Europa där årligen mer än 100 miljoner ton avfall deponeras på soptipp. En utvecklad europeisk marknad för avfallsbehandlingstjänster i linje med avfallshierarkin är nödvändig och skulle innebära stora tillväxtmöjligheter för svensk kraftvärme.
  • Slutligen behövs det ett resurseffektivitetsperspektiv på vår elförsörjning. Som så riktigt påpekas i rapporten kommer vår elanvändning kraftigt att öka de kommande åren vilket bland annat beror på fordonsflottans elektrifiering, fler elkrävande datahallar och ökad elanvändning i industrin. I detta läge har vi inte råd att öka användningen av el för något så okvalificerat som uppvärmning där vi i våra tätorter dessutom har ett klimateffektivt alternativ i form av fjärrvärmen. Vi kommer behöva införa regelverk och styrmedel som styr mot resurseffektivare uppvärmning och det kommer bidra till att öka kraftvärmens tillväxtpotential.

Idag motsvarar den svenska kraftvärmens sammanlagda el-och värmeproduktion en eleffekt på ungefär 10 GW. Det gäller visserligen vid maximal värmeavsättning kalla vinterdagar, men vid dessa tidpunkter är det betydligt mer än vad den samlade svenska kärnkraften kan leverera. Den svenska kraftvärmen kan leverera mer och behöver dessutom ta större plats i den svenska energidebatten. Annars är risken stor att den, precis som i Svenskt Näringslivs rapport, försvinner i skuggan av kärnkraft-, vind-och vattenkraften.