Kapacitetsmekanism rätt väg, men hur?
Per Everhill
4 sep 2023
De senaste åren har det blivit alltmer uppenbart att det svenska elsystemet inte mår riktigt bra i alla avseenden. Sedan 2017 har den svenska kraftbalansen stadigt försämrats och inget tyder på att utvecklingen skulle förbättras i närtid. 2022 beslutade regeringen om en tillförlitlighetsnorm för Sverige som uppgår till en (1) timme per år. Det innebär att produktion och import av el ska kunna täcka hela det förväntade förbrukningsbehovet av el 99,989 procent av tiden. Svenska Kraftnät bedömer emellertid att den beslutade tillförlitlighetsnormen inte kommer att nås efter 2025 i södra Sverige. Något måste göras.
Idag hanteras effektutmaningen de mest ansträngda timmarna genom en upphandlad effektreserv som bland annat består av det oljeeldade värmekraftverket i Karlshamn. 2025 går kontraktet ut och det är uppenbart att det måste ersättas med något annat. Idag byggs i princip ingen planerbar elproduktion i Sverige. Det har flera förklaringar, men en viktig sådan är att intäkterna på dagens elmarknad i huvudsak utgörs av försäljning av energi (kWh), medan förmågor som tillgänglighet vissa specifika timmar en kall vinterdag är något som producenterna bjuder på. Då är elpriset visserligen ofta högt, men på en alltmer volatil elmarknad räcker inte det för att fatta långsiktiga investeringsbeslut i nya planerbar elproduktion.
För att hantera situationen gav regeringen i slutet av förra året Svenska Kraftnät i uppdrag att föreslå en utformning av så kallade kapacitetsmekanismer. Det innebär i korthet att aktörer som kan tillhandahålla garanterad kapacitet vid önskade tidpunkter får ersättning för just detta. Syftet är att ge extra incitament för att investera i elproduktion som kan erbjuda de förmågor som efterfrågas av elsystemet. I våras presenterade Svenska Kraftnät ett förslag och i veckan går remisstiden för detta ut.
I den situation som vi befinner oss i är en kapacitetsmekanism helt rätt lösning. Svenska Kraftnät bedömer att redan 2027 kan det tillkommande kapacitetsbehovet för att klara effektbalansen att uppgå till mellan 2 500–3 000 MW i södra Sverige. År 2045 kan det tillkommande kapacitetsbehovet nationellt uppgå till mellan 13 700– 15 000 MW i det mest extrema scenariot. För att hantera situationen krävs en kombination av produktionskapacitet, förbrukningsflexibilitet och energilager. Det kommer inte att byggas tillräckligt med ny produktionskapacitet med dagens elmarknadsmodell. En kapacitetsersättning skulle främja investeringar i tex effekthöjning i vattenkraften, större elproduktionskapacitet i kraftvärmen eller bibehållande av äldre reservanläggningar. Ökad volatilitet och osäkerhet kring framtida elmarknadsutveckling är idag ett hinder för investeringar. En kapacitetsmekanism skulle kunna bidra till att minska dessa osäkerheter och styra mot en för elsystemet bättre balanserad svensk elproduktionsmix.
Däremot så är frågan om den exakta utformningen av en svenska kapacitetsmekanism betydligt mer komplicerad. Hur ska upphandling sker på marknadsmässiga villkor? Hur ska ersättningen utformas? Vem ska betala?
Svenska Kraftnät förslag innehåller en rad kloka principer. Man föreslår en geografisk uppdelning av marknaden vilket är rimligt då behovet av kapacitet skiljer sig åt mellan till exempel Norra Norrland och södra Sverige. Vidare föreslås möjligheten att ställa hårdare krav på koldioxidutsläpp än EU:s minimikrav. Det känns också rimligt, även om det måste ske i avvägning mot att äldre fossil reservkapacitet då utesluts. Man konstaterar också att upphandlingstider och kontraktstider måste vara långa (4 respektive 7-15 år) vilket också är logiskt om det handlar om ny tillkommande elproduktion.
När det gäller ersättning till producenter föreslår Svenska Kraftnät emellertid en mycket komplicerad modell baserad på så kallade tillförlitlighetsoptioner. Dessa bygger på en kombination av lösenpris, referenspris och en variabel straffavgift vid vissa prisnivåer. Tekniska verken bedömer att ett införande av tillförlitlighetsoptioner inte säkerställer att produktion faktiskt körs under ansträngda timmar. Optionerna kan bidra till att tillgängliggöra mer produktion över tiden men vår tolkning är att den föreslagna utformningen inte kommer ge någon påverkan på vår produktionsoptimering vid själva driftstillfället där elpris och aktuell produktionskostnad fortsatt kommer styra. Här krävs en fördjupad utredning kring detaljutformningen där målet måste vara en förenklad modell som ger förutsägbarhet för marknadens aktörer. Varför inte bara upphandla önskad kapacitet för viss tid och sedan ta ut en straffavgift vid otillgänglighet?
Kanske kommer vi i en nära framtid ha en trebent elmarknad där producenterna kan få ersättning för levererad energi, tillgänglig kapacitet samt tjänster på balansmarknaden? Det skulle isåfall styra mot en elproduktionsmix som på ett betydligt bättre sätt än idag svarar mot elsystemets behov. Många turer återstår sannolikt (inte minst ett EU-godkännande) innan vi är där och det ska bli mycket spännande att se hur Svenska Kraftnäts förslag nu tas emot av politik och bransch.
Skriv en kommentar