Hur kan vi minska energifattigdomen i Sverige?

Klas Gustafsson 27 jun 2023
En man kontrollerar sin elmätare i hallen

Idag deltar Tekniska verkens vice vd Klas Gustafsson på ett seminarium i Almedalen om energifattigdom arrangerat av PwC. I det här blogginlägget reflekterar Klas kring problemet och vad vi kan göra för att komma till rätta med det. 

I stora delar av Europa har energifattigdom sedan länge varit ett problem. Det är till exempel ett vanligt fenomen i länder med gasuppvärmning där den individuella lägenhetsägaren direkt står kostnaden för att hålla sin bostad varm. Under vinterns energikris dök begreppet energifattigdom för första gången upp i den svenska samhällsdebatten i ljuset av de höga elkostnader som främst drabbade eluppvärmda bostäder.   

I Sverige har vi sedan länge en tradition av att hjälpa medborgare med ekonomiska svårigheter genom vårt väl utvecklade socialförsäkringssystem. Det har fungerat väl som alternativ till att med olika lagar, styrmedel och bidrag påverka priset på olika varor & tjänster som för tillfället varit dyra. Undantag finns givetvis, till exempel ränteavdraget för att hantera höga lånekostnader, men de är få över tiden. I andra länder är olika former av ”sociala tariffer” för olika produkter emellertid vanligt. Dessa kan vara behovsprövade eller till exempel gälla hela grupper i samhället som till exempel pensionärer. I våras valde emellertid regeringen att i olika omgångar införa ett antal generella elprisstöd för att hantera de höga elpriserna orsakade av den ryska invasionen av Ukraina. 

Utmaningen med generella stöd för prisökningar på en vara eller tjänster är flera. Breda stöd som urskillningslöst delas ut till stora samhällsgrupper är sällan särskilt kostnadseffektiva för att hantera den problematik de är tänkta att lösa. Bland annat får mottagare som har goda ekonomiska förutsättningar att hantera höga elpriser del av stödet. Vidare gynnas elanvändare som använt mycket el framför sådana som varit sparsamma eller själva investerat i energieffektivisering. Elprisstöd minskar inte heller risken föra att motsvarande situation kommer att uppstå igen, vilket hade varit fallet om de 55 miljarderna i stället satsats på energieffektivisering eller ny billig elproduktion. Prissignalen till kunden försvagas också vilket minskar incitamenten till besparingar & förändringade beteenden som skulle kunna bidra till att sänka elpriset. Och har regeringen än gång öppnat upp för särskilda elprisstöd kommer frågan framöver ständigt att dyka upp i samhällsdebatten så snart priserna stiger. 

Att elprisstöd är en dålig lösning innebär emellertid inte att vi kan blunda för de ekonomiska konsekvenser som höga elpriser får för våra kunder och samhällsekonomin i stort. På kort sikt hade en justering av skatt och moms på el varit en betydligt enklare åtgärd, men framför allt borde politiken främja långsiktiga åtgärder som ökar kundernas motståndskraft mot framtida plötsliga svängningar på elmarknaden. 

Energieffektivisering ger ett bestående skydd mot höga energipriser. Regeringens föreslagna stöd för konvertering från direktverkande el i småhus är ett bra exempel på stöd som kommer gynna kapitalsvaga kunder som sitter fast i bostäder med omoderna uppvärmningssystem. Dessa kunder har ofta svårt att ha råd med denna typ av investeringar trots att de är ekonomiskt lönsamma på sikt. Höga energikrav vid nybyggnation och satsningar på smart teknik som till exempel värmepumpar som kan anpassa sig efter elpriser är andra bra exempel. Kunskap ska inte heller underskattas som åtgärder och där spelar de kommunala energirådgivarna en viktig roll genom att erbjuda gratis konsultationer på energiområdet. 

Det ser tyvärr ut att bli stökigt på energimarknaderna de kommande åren. Med långsiktiga satsningar på att minska elkundernas sårbarhet står vi bättre rustade för att möta utvecklingen.