Historiska kostnader främjar inte effektiva elnät
I Sverige, precis som i resten av världen, är eldistribution en reglerad monopolverksamhet. Skälet till detta är att det är ett så kallat naturligt monopol vilket innebär att det är samhällsekonomiskt mest effektivt om en enda aktör ansvarar för verksamheten i ett visst geografiskt område. Att på en fri marknad bygga parallella elnät skulle vara oerhört dyrt för såväl elnätsägarna som kunderna.
I Sverige ansvarar Energimarknadsinspektionen för att elnätsföretagens avgifter är skäliga i förhållande till de tjänster de erbjuder, det vill säga distribution av el till kunderna. Detta genom att en intäktsram fastställs utifrån en rad faktorer, exempelvis leveranssäkerheten i det aktuella elnätet, nätets beskaffenhet, företagets kostnader samt en skälig vinst. Den fastställda intäktsramen innebär att företag som är effektiva blir lönsammare. Detta då en effektiv verksamhet ger ett större spann mellan intäktsramen och företagets kostnader. På så vis fungerar modellen som en ersättning för de drivkrafter som annars ger dessa incitament på en fri marknad.
I ett avseende missgynnar emellertid regleringsmodellen effektiva företag. Som grund för att beräkna vilka påverkbara kostnader (exempelvis driftskostnader och personalkostnader) som anses rimliga utgår modellen nämligen från företagens historiska kostnader under föregående regleringsperiod. Visserligen ställer modellen tuffa krav på effektivisering över tiden, men om ett företag historiskt sett haft höga kostnader i sin verksamhet ligger dessa ändå till grund för vad som bedöms vara rimligt för framtida intäktsramar. Detta missgynnar i allra högsta grad företag som under tidigare regleringsperioder lagt ner kraft och möda på att effektivisera sin verksamhet, exempelvis genom att ha utvecklat kostnadseffektiva driftrutiner och felavhjälpning. Det är naturligtvis tuffare att effektivisera en redan effektiv verksamhet än en ineffektiv dito där de lågt hängande frukterna fortfarande finns kvar att plocka.
Hur ska man då hantera denna problematik? Regleringens påverkbara kostnader bör naturligtvis baseras på noggrant framtagna schablonkostnader istället för historiska kostnader. Då skulle ineffektiva företag inte längre ha fördel av att börja sin effektivitetsresa från en lägre nivå än sina effektiva branschkollegor. Förutsättningarna för att ta fram schablonkostnader inom elnätsbranschen är goda då det redan idag finns etablerade system för insamling och sammanställning av kostnader, exempelvis EBR kostnadskatalog som tas fram av Svensk Energi. Elnätet är kanske den viktigaste infrastrukturen vi har i samhället. Då är det särskilt viktigt att lagar och regelverk utformas så att denna unika tillgång förvaltas kostnadseffektivt.
Skriv en kommentar