Förbränningsskatt på utländskt avfall kan lägga en våt filt över Sveriges främsta miljöteknikexport

Strax innan sommaren meddelade regeringen att man tillsätter en utredning som kommer att titta på en möjlig skatt på avfallsförbränning. Syftet med en sådan skatt sägs vara att öka incitamenten för materialåtervinning och därmed tillhörande miljövinster. Tanken i grunden naturligtvis god, men det är viktigt att förstå att en skatt på avfallsförbränning skulle få helt olika konsekvenser för miljön beroende på om det handlar om svenskt eller utländskt avfall.

När det handlar om att optimera klimat-och miljönyttan med avfallsbehandling föreligger inte någon konflikt mellan att satsa på materialåtervinning och samtidigt ta hand om avfall genom energiåtervinning. Blickar vi ut över Europa kan vi konstatera att de länder som är duktiga på materialåtervinning i de allra flesta fall också återvinner delar av sitt avfall som energi. Orsaken till detta är att vissa avfallsfraktioner kan materialåtervinnas effektivt sätt, medans energiåtervinning är det klimat-och miljömässigt bästa alternativet för andra fraktioner.  Använda hygienprodukter och cigarettfimpar är exempel på avfall där energiåtervinning är det effektivaste alternativet idag. Det är möjligt att denna utveckling kan förändras i framtiden, men så länge energiåtervinning av avfall kan konkurrera klimat-och miljömässigt med avfallsåtervinning har det en plats på avfallsbehandlingsmarknaden.

Idag är avfallsbehandlingsmarknaden internationell där olika aktörer i olika länder tävlar om att ta hand om avfallet. Här spelar Sverige i den absoluta elitklassen såväl ekonomiskt som miljömässigt. Genom att vi kan nyttiggöra avfallet i våra högeffektiva kraftvärmeverk som el och fjärrvärme skapas stor klimatnytta i jämförelse med anläggningar i andra europeiska länder där värmen från avfallsförbränning ofta kyls bort. Genom vårt klimat har vi också god efter frågan på denna energi vilket att våra ekonomiska förutsättningar är klart fördelaktigare än i länder där fjärrvärmenät saknas.

Problemet med en svensk skatt på avfallsförbränning är att den skulle slå helt olika mot den svenska avfallsmarknaden jämfört med den internationella avfallsmarknaden. En skatt på förbränning av svenskt avfall skulle i slutändan föras över till svenska konsumenter och företag som genom ökade kostnader skulle få ökade incitament att sortera sitt avfall för materialåtervinning. Den minskade mängden svenskt avfall skulle lätt kunna ersättas av utländskt avfall från de enorma avfallsberg som fortfarande finns i många europeiska länder. Genom att detta avfall kan energiåtervinnas betydligt effektivare i Sverige än i ursprungslandet minskar vår globala klimatpåverkan till nytta för oss alla.

Om skatten dessutom skulle omfatta förbränning av utländskt avfall i Sverige skulle det slå hårt mot den svenska kraftvärmens ekonomiska konkurrenskraft gentemot miljömässigt mindre effektiva europeiska anläggningar som istället kommer ta emot avfallet med sämre miljönytta som resultat. Skatten kommer inte heller att öka incitamenten för materialåtervinning i de länder som avfallet kommer ifrån. Det är viktigt att utredaren inser denna fundamentala skillnad och riktar eventuell skatt mot svenskt avfall, medans konkurrensen om det utländska avfallet fortsatt måste få sker utifrån anläggningarnas effektivitet utan missriktade styrmedel.

• Taggar:
• Almedalen
• Avfall

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips