EU:s värmepumpsplan hotar klarsynt svensk värmepolitik
Per Everhill
11 maj 2023
Hur ska vi européer värma oss i framtiden? Den frågan brottas EU med just nu. I många centraleuropeiska länder börjar det bli bråttom att hitta alternativ till rysk fossilgas. En omställning borde av klimatskäl naturligtvis skett för länge sedan. Kriget i Ukraina ställer emellertid problematiken på sin spets. Särskilt då ingen egentligen vet hur det blir med de ryska gasleveranserna inför nästa vinter.
Därför presenterade EU-kommissionen för en tid sedan ett förslag till värmepumpsplan. Tanken är att åtminstone delvis byta ut gasvärmen mot elvärme i form av 30 miljoner värmepumpar. Vid en första tanke kan förslaget verka logiskt. EU har egen elproduktion vilket gör oss mindre beroende av extern energiimport. Dagens värmepumpar blir också alltmer effektiva och det finns redan elnät i såväl städer som på landsbygden.
EU-kommissionen missar emellertid de många utmaningarna med kraftigt ökad elvärmeanvändning. Till exempel verkar EU utgå ifrån att befintliga elnät kan hantera ett kraftigt ökat elbehov. I verkligheten kommer ett byte från gasuppvärmning till eluppvärmning kräva kraftigt utbyggda elnät. En mindre gasuppvärmd byggnad som idag kanske har en huvudsäkring på 35 A kommer i framtiden att behöva en betydligt större elanslutning för att klara elvärmeeffekten en riktigt kall vinterdag. Elnätskapacitet är redan idag en utmaning i många europeiska städer. Ökad elvärme konkurrerar dessutom med annan elektrifiering, till exempel fler eldrivna fordon.
I ett större perspektiv är elvärmen användarsidans motsvarighet till väderberoende elproduktion. Kalla vinterdagar är behovet mycket stort för att sedan i princip vara obefintligt varma sommardagar. Tillsammans med en ökad andel väderberoende elproduktion blir det en utmaning att hantera balansen i elsystemet. Vilket i sin tur leder till mer volatila elpriser som tidvis riskerar att bli mycket höga.
EU-kommissionen missar också att ungefär 50 % av den europeiska elproduktionen fortfarande är fossil. I många länder, tex Tyskland och Polen kommer ökad användning för elvärme fortsatt generera stora koldioxidutsläpp. Det kommer bli bättre framöver, men vi tyvärr fortfarande har en lång väg dit.
I Sverige verkar emellertid såväl regeringen som våra expertmyndigheter se mer nyktert på uppvärmningsutmaningen. I Sverige värms ungefär 50 % av fastighetsbeståndet med fjärrvärme. Resten värms huvudsakligen med el eller någon form av biobränsle. Vårt återstående beroende av el för uppvärmning fick tydliga konsekvenser föregående vinter. Elvärmehushåll drog på sig enorma elkostnader under vintermånaderna. En viktig lärdom från förra vinter när att det är just elvärmen som gör hushållen känsliga för externa utbudschocker på den europeiska elmarknaden.
Som tur är börjar vi nu se konkret svensk politik för att minska vårt beroende av elvärme. Ett gott exempel på detta är det föreslagna bidraget till energieffektivisering i småhus som bland annat ska ge stöd för konvertering från elvärme till fjärrvärme. I den nyligen presenterade kraftvärmestrategin från Energimyndigheten lyfts behovet av justerade byggregler som idag gynnar eluppvärmning. Förutom att minska de ekonomiska riskerna för hushållen kommer sådana åtgärder dessutom att frigöra elenergi och elnätskapacitet för andra ändamål, exempelvis fordonsflottans elektrifiering.
Trots dess nackdelar kommer vi även i framtiden att behöva använda en del el för uppvärmning, till exempel utanför städerna. Det viktiga är att vi använder mindre el för uppvärmning än idag, exempelvis genom att byta ut direktverkande el mot moderna effektiva värmepumpar.
I stället för att ensidigt gå ”all-in” på värmepumpar borde EU-kommissionen bland annat satsa på utbyggd fjärrvärme i städerna. Det skulle förbättra möjligheterna att tillvarata restvärme från industrin, till exempel datacenter som bland annat gjorts med stor framgång i Stockholm. Det skulle också vara ett sätt att komma till rätta med EU:s avfallsproblem där huvuddelen av allt avfall fortfarande läggs på soptipp. I Sydeuropa borde potentialen för solvärme vara stor. Energieffektivisering borde självklart vara en del i EU:s värmepolitik. Överlag borde EU sträva efter mer resurseffektiv uppvärmning som tillvaratar möjligheterna till sektorskoppling. Och där minskad belastning på elsystemet är ett viktigt ingångsvärde.
Nu ser EU alltså ut att utan större reflektioner ensidigt gå mot en lösning som vi i Sverige redan testat och förkastat utifrån erfarenheterna från förra vintern. Även om vi inte använder gas för uppvärmning i Sverige finns det en uppenbar risk att värmepumpstrategin kommer spilla över på svensk lagstiftning. Vilket riskerar att leda till ökad elvärmeanvändning. Nu är det viktigt att svenska politiker och myndigheter aktivt lyfter våra svenska erfarenheter till sina kollegor i EU så att vi kan få en mer balanserad värmepolitik som håller även för nästa energikris.
Skriv en kommentar