Förslag om nya energipolitiska mål

Per Everhill 20 feb 2024

Som en liten aptitretare inför den kommande utlovade energipolitiska inriktningspropositionen presenterade regeringen strax innan jul ett PM med den lovande titeln ”Förslag om nya energipolitiska mål”. Vad är det då för mål som regeringen funderar på att införa? Och vilka andra förslag lyfter man?

Först konstateras att alla prognoser pekar mot en ökad elanvändning i Sverige. Fordonsflottan ska elektrifieras, nya datacenter hoppar upp som svampar i jorden och det fossilfria stålet rycker allt närmare. För att skapa förutsättningar att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och grön omställning krävs relevanta planeringsmål. Regeringen ser för närvarande att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh år 2045. Bra! Detta är något som energibranschen och näringslivet länge efterfrågat. Utan ett tydligt volymmål är det svårt att utforma relevanta lagar, styrmedel och regelverk på energiområdet. Med ett volymmål blir det lättare att anpassa energipolitiken utifrån eventuella gap mellan ambition och verklighet. Kopplat till volymmålet lyfter också regeringen vikten av att elbehovet täcks på rätt geografisk plats, utvecklade tillståndsprocesser. Regeringen föreslår också att det vid Svenska Kraftnät ska finnas ett samordningsorgan för elsystemets långsiktiga utveckling (Elförsörjningsrådet).

En effektiv energipolitik kan inte bara leverera i volym. Elen måste också finnas tillgänglig där och när den behövs av kunderna. Enligt den tillförlitlighetsnorm som regeringen redan beslutat är det samhällsekonomiskt motiverat att produktion och import av el ska kunna täcka det förväntade förbrukningsbehovet av el 99,989 procent av tiden. Här föreslår regeringen nu att Svenska Kraftnät bör få ett övergripande ansvar för uppföljningen av leveranssäkerhetsmålet och för att vidta eller föreslå nödvändiga åtgärder. En annan nyhet är att regeringen föreslår att utvecklad förmåga till regional ”ödrift” och kapacitet för att snabbt kunna återställa elnätet efter ett nätsammanbrott.

Sist, men inte minst viktigt är regeringens förslag om en översyn av Sverige mål för energieffektivisering. Riksdagen antog 2017 det nuvarande målet om att Sverige ska ha 50 procent mer effektiv energianvändning 2030 jämfört med 2005. Målet uttrycks i termer av tillförd energi i relation till bruttonationalprodukten (BNP). Målet är dock inte anpassat för industrins gröna omställning genom elektrifiering eller till målet om 100 procent fossilfri elproduktion 2040.

Medskick till energipolitisk inriktningsproposition

Förslagen i regeringens PM är i stort kloka och efterfrågade av energibranschen. Det är på tiden att det svenska elsystemet får en långsiktig målbild att sträva emot. Kombinationen av volym-, leveranssäkerhets-, och energieffektiviseringsmål ger tillsammans goda förutsättningar för att utforma energipolitik som levererar samhällsnytta på en övergripande nivå. Vad kan då utvecklas i regeringens förslag? Här kommer tre konkreta ideér:

Missa inte sektorskopplingen mellan el och värme!

Regeringens förslag fokuserar exklusivt på elsystemet. Men elsystemet har tydliga kopplingar till andra energisystem och samhällssektorer. Exempelvis motsvarar den svenska kraft- och fjärrvärmen en eleffekt på ungefär 10 GW eleffekt som dessutom sparas när den behövs som bästa mörka och kalla vinterdagar. Det är mer än dagens samlade svenska installerade kränkraftseffekt. Utan fjärrvärmen blir det mindre el över till samhällets elektrifiering och därmed svårare att nå såväl volym- som leveranssäkerhetsmål. Bibehållen eller till och med utbyggd fjärrvärme är en viktig komponent för svenska elektrifiering. Därför är det rimligt att fjärrvärmen lyfts i den kommande energipolitiska inriktningspropositionen. Ett enkelt sätt att göra detta är att föreslå att förslagen i Energimyndighetens nyligen presenterade fjärr-och kraftvärmestrategi snarast ska implementeras.

Sektorskoppling mellan el och biogas

Sektorskopplingen biogas och el kan också användas för att frigöra el till elektrifering. Självklart ska vi stödja en övergång från fossila bränslen till el, men för flera transportslag kan den förnybara biogasen vara ett fossilfritt alternativ som minskar belastningen på elnätet. Det kan till exempel handla om landsortstrafik med bussar eller åkerier med varierande turer som är svåra att anpassa till laddning. Biogasen kan också användas i industrin i stället för el.

Rätt verktyg krävs för att förverkliga energiplaner

En viktig del i regeringens förslag är utvecklad energiplanering på olika nivåer. Svenska Kraftnät föreslås får ett förtydligat ansvar att samordna den långsiktiga planeringen av det nationella elsystemet. Länsstyrelserna har en central roll för den regionala energiplaneringen. Det som saknas i regeringens förslag är verktyg för att realisera planerna. Vad händer om kapacitetsbrist på elnätet konstateras i en region? Eller om ett kraftvärmeverk avvecklas och påverkar den lokala effektbalansen i en kommun under den mest ansträngda timmen på året? Eller när en enormt elkrävande datahall etableras på orten? Planerande aktörer behöver tillgång till verktyg för kunna hantera sådana situationer förutom den långsiktiga samhällsutvecklingen. Det kan exempelvis handla om att upphandla produktion för att minska behovet av el från överliggande elnät. Eller tydligare möjligheter för en kommun att föreslå uppvärmningsform i ett nytt villaområde. Men vem ska göra det och med vilka förutsättningar?

Var behövs ödrift och vad får det kosta?

Det är mycket positivt att regeringen lyfter ödriftförmåga. Om stamnätet går ner är det en oerhörd fördel för samhället att kunna upprätthålla elleveransen i geografiskt begränsade elnät med tillräcklig elproduktionsförmåga. Idag är förutsättningarna för ödrift och dödnätsstart emellertid extremt olika i olika delar av Sverige. På orter med mycket kraftvärme och vattenkraft kanske dessa förmågor finnas redan idag. På andra orter som tex saknar planerbar elproduktion och som samtidigt kanske har en hög andel elvärme krävs omfattande investeringar för att möjliggöra ödrift. Här behövs en nationell strategi snarare än generella regler & krav. Det känns rimligt med ödrift i våra storstadsregioner och på strategiskt orter av betydelse för totalförsvaret, men behövs den verkligen i hela riket? Och vem står kostnaderna för förmågan på orter där den saknas idag och kanske kräver omfattande investeringar?

Enligt propositionsförteckningen för våren 2024 släpps den energipolitiska inriktningspropositionen den 12 mars. Vi ser fram emot intressant läsning!