Den energipolitiska inriktningspropositionen – analys, förslag och vad saknas?

I tisdags förra veckan presenterade regeringen den efterlängtade energipolitiska inriktningspropositionen som när den väl beslutas väntas fungera som vägledning för det svenska energisystemets utveckling under lång tid framöver. Detta är något som efterfrågats länge av energibranschen. Inte minst i ljuset av tidigare spruckna energiöverenskommelsen som de senaste åren lett till en besvärande osäkerhet kring svensk energipolitik. Propositionen är framtagen i nära dialog med energibranschen, representanter för energianvändarna och enligt uppgift också oppositionen. Detta bådar gott för en hållbar produkt.

Inledningsvis presenteras en nulägesbeskrivning och analys av det svenska energisystemet. Det görs utifrån en bred ansats som inkluderar uppvärmning, transporter, industrins energibehov och då inte enbart utifrån ett elperspektiv. Det är uppfriskande i ljuset av en energipolitisk debatt som annars ofta sätter likhetstecken mellan elsystemet och energisystemet. Energi är mer än bara el! Här lyfts också den allt sämre effektbalansen i delar av landet, geografiska överföringsbegränsningar och det faktum att tillkommande väderberoende elproduktion tyvärr inte har förmågan att fullt ut kompensera för nedläggning av mer planerbar dito. Marknadens funktion och de numera tidvis tämligen volatila elpriserna får också uppmärksamhet. Liksom det nyvakna behovet av ett totalförsvarsperspektiv på vår energiförsörjning. Även om de klimatpolitiska aspekterna finns med så andas detta ändå en rimlig balansförflyttning inom energitrilemmat. Där politiken de senaste decennierna nästan helt ägnat sig åt miljöfrågan på bekostnad av leveranssäkerhet och ekonomiskt konkurrenskraftiga energipriser.

Nya energipolitiska mål

Den stora nyheten är regeringens förslag om planeringsmål & leveranssäkerhetsmål för elsystemet.  Regeringen ser för närvarande att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh år 2045. Detta uppdelat i geografin och med regelbunden uppföljning. Avseende leveranssäkerhet så ska det svenska elsystemet ska ha förmågan att leverera el där efterfrågan finns, i rätt tid och i tillräcklig mängd, i den utsträckning det är samhällsekonomiskt effektivt. Svenska Kraftnät föreslås få ett övergripande ansvar för en regelbunden uppföljning av leveranssäkerhetsmålet och för att vidta eller föreslå nödvändiga åtgärder för att leveranssäkerhetsmålet uppnås.

Det är bra att vi nu har ett skarpt förslag till planeringmål. Även om det kan justeras på vägen så ger det en inriktning för branschens aktörer som exempelvis kan ligga till grund för framtida investeringsbeslut. Samtidigt är det långt till 2045 – skulle man inte kunna kostat på sig att ha några delmål på vägen?

Det är också positivt med ett mål för elsystemets leveranssäkerhet. Här finns emellertid en del osäkerheter kring vad som är ”samhällsekonomiskt effektivt”, ”omotiverade hinder” och liknande. Exakt hur detta mål kommer hanteras kommer alltså sannolikt ligga inom ramen för Svenska Kraftnäts uppföljningsansvar vilket gör det lite svårt att kommentera idag.

Inriktning för energipolitiken

Regeringen fortsätter med att presentera en rad inriktningsförslag för framtidens energipolitik. Den kanske mest nydanande är utvecklad energiplanering på nationell, regional och lokal nivå. Detta är något som alltmer efterfrågas av branschens aktörer och ett trendbrott mot det tidigare i det närmaste allenarådande marknadsfokuset. Marknadens aktörer ska fortsatt fatta investeringsbesluten, men där staten tar en tydligare roll i planeringen. Det kommer förhoppningsvis bidra till att reducera de utmaningar som en ren marknadslösning innebär, tex lokaliseringen av investeringar i ny elproduktion. Andra förslag är bland annat:

• Prissättning av de funktioner som krävs för ett leveranssäkert elsystem
• Ambition om minskade elprisskillnader inom Sverige
• Förenklade och förkortade tillståndsprocesser
• Bevarad och utvecklad vattenkraft
• Åtgärder bör för att förbättra förutsättningarna för en effektiv utbyggnad av vindkraft
• Fjärr- och kraftvärmens bidrag till elsystemet bör värderas korrekt på elmarknaden
• Användning och produktion av biogas bör därför främjas

Egentligen skulle dessa förslag var för sig förtjäna en egen bloggpost, men sammanfattningsvis kan sägas att regeringen täcker in de flesta av de stora och principiellt viktiga utmaningarna som vårt energisystem står inför. Ett särskilt plus för att perspektivet vidgas till att handla om flera samhällssektorer och inte enbart elsystemet.  Effektivt sektorskoppling är en förutsättning för elektrifiering och i vårt nordiska klimat är till kopplingen till värmesektorn avgörande. Det är också positivt att gasfrågan lyfts fram och då inte minst biogasens roll för industrins omställning. Även om ny kärnkraft har en plats bland förslagen så känns det ändå som att ambitionen är att ta ett steg bort från det destruktiva kulturkriget mellan kraftslagen. Vi får hoppas den energipolitiska debatten tar efter.

Saknas något?

Det finnas naturligtvis alltid något som saknas i ett så omfattande förslag som detta. Till exempel presenterar regeringen inget förslag till nytt mål för energieffektivisering, men vill att det nuvarande målet ska ses över (50 % ökad energieffektivitet år 2030 jämfört med år 2005). Ett medskick till en sådan översyn är att inte missa resurseffektivitetsperspektivet. En kWh restvärme är mindre värdefull än en kWh prima elektricitet. Vi måste i första hand spara på den värdefullaste energin även om det handlar om samma energimängder rent fysiskt.  Det synsättet måste vara ett ingångsvärde vid framtagningen av ett nytt svenskt energieffektiviseringsmål.  

Intäktsregleringen för elnätsverksamheten blir tyvärr lite för snabbt behandlad bland förslagen. Dess utformning är avgörande för framtida investeringar i våra elnät och alldeles för viktig för att ducka i en långsiktig inriktning för energipolitiken. Hur ska man balansera kundernas intresse av låga elnätsavgifter och kommande enorma investeringsbehov?  Här behöver politiken ha en uppfattning om framtida utformning. Inte minst för att  säkerställa ett tillräckligt kassaflöde för att möjliggöra de investeringar som elektrifieringen kommer att kräva.

Regeringen skulle också ha kunnat kosta på sig att formulera planeringsmål för andra energislag än el? Särskilt som ökad användning av till exempel fjärrvärme och biogas gör det lättare att nå målet 300 TWh el år 2045. Det hade definitivt varit möjligt att presentera åtminstone indikativa sådana. Varför inte lyfta upp Energigas Sveriges nationella biogasstrategi och dess mål om 15 TWh biogasanvändning i industrin och transportsektorn år 2030? Och kanske en fjärrvärmepotential som en utveckling av Energimyndighetens nyligen presenterade fjärr- och kraftvärmestrategi?

Nästa steg

I stort innehåller propositionen många av de förslag som energibranschen länge arbetat för. Nu återstår ett formellt beslut i riksdagen där det ska bli mycket intressant att följa den tillhörande debatten. Som energiföretag ser vi fram emot tydligare långsiktiga förutsättningar för vår verksamhet vilket på sikt gynnar hela det svenska energisystemet och inte minst alla energianvändare.

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips