Efterfrågeflexibilitet ur elnätssynvinkel

Porträtt på Lovisa Fricot Norén. Foto. Lovisa Fricot Norén 10 maj 2017
Solceller

På en elmarknad med en hög andel oreglerbar kraftproduktion kan efterfrågeflexibilitet bidra till att minska konsekvenserna av över- och underutbud. Genom att minska efterfrågan när tillgången på effekt är låg kan vi undvika effektbristsituationer och samtidigt reducera användningen av dyr fossil marginalproduktion. I tider av överskott kan vi till exempel ladda batterier och spara energi för användning i framtida underskotts­situationer.

För att efterfrågeflexibilitet ska kunna bli verklighet i stor skala krävs emellertid ett stort engagemang från marknadens aktörer och inte minst elnätsföretagen, vars verksamhet utgör ryggraden i vårt elsystem. De ökade kostnader, som en högre grad av efterfråge­flexibilitet innebär för elnätsföretagen, underskattas ofta i dessa sammanhang. Ett annat problem är den otydlighet som finns kring rollfördelningen på elmarknaden när det gäller tjänster för efterfrågeflexibilitet.

Energimarknadsinspektionen överskattar potentialen

I början av året presenterade Energimarknadsinspektionen en rapport om potentialen för efterfrågeflexibilitet i det svenska elsystemet. I rapporten bedöms de svenska hushålls­kundernas sammanlagda potential för efterfrågeflexibilitet vara hela 5 500 MW! Med omkring 1,8 miljoner hushållskunder i Sverige innebär detta att en genomsnittskund förväntas kunna styra bort 3 kW från sitt effektuttag efter att ha fått en prissignal om att detta är lönsamt. Att minska sitt effektuttag med 3 kW är en stor förändring för en vanlig villakund. För en lägenhetskund är det i princip omöjligt då dessa sällan eller aldrig har ett så stort effektuttag över tiden. Huvuddelen av potentialen för efterfrågeflexibilitet finns naturligtvis hos våra större hushållskunder och för att Energimarknadsinspektionens bedömning ska kunna bli verklighet krävs således en betydligt större anpassningsförmåga hos dessa kunder än 3 kW.

Vidare är modern styrutrustning för efterfrågeflexibilitet förhållandevis dyr. Med installation kostar en enkel styrutrustning minst 5 000 kronor per kund. Energi­marknads­inspektionens bedömda potential kräver alltså en investering på minst 9 miljarder kronor fördelat på kundkollektivet. Här kan man fråga sig om nyttan överstiger kostnader och om det är möjligt att skapa tillräckligt intresse hos allmän­heten för denna typ av satsningar?

Tjänar elnätsföretagen pengar på efterfrågeflexibilitet?

Vidare lyfter Energimarknadsinspektionen fram elnätsföretagens möjligheter att tjäna pengar på efterfrågeflexibilitet som en viktig faktor för satsningar på detta område. Vi bedömer att elnätsföretagens intjäningsmöjligheter är överskattade. Visst finns det enskilda delar av våra elnät som vid en stor utbyggnad av mikroproduktion skulle behöva förstärkas. I dessa fall skulle efterfrågestyrning kunna minska kostnaderna. Även om det finns stora reinvesteringsbehov så är de flesta svenska elnät idag förhållandevis robusta och dimensionerade för att klara av en ökning av last. Vinsten av ökad efterfrågeflexibilitet är ur elnätssynvinkel därmed liten. Vi får inte heller glömma att efterfrågeflexibilitet kostar pengar för elnätsföretagen. För att effektivt kunna hantera kunder med aktiv laststyrning krävs stora investeringar i mätning samt ökade kostnader för att löpande hantera mätvärden. Vi tror att Energimarknadsinspektionen kraftigt underskattar dessa kostnader i förhållande till påstådda vinster.

En utmaning för elnätsföretagen kopplat till efterfrågeflexibilitet är mätning. I sin rapport föreslår energimarknadsinspektionen timmätning och timavräkning för alla kunder i syfte att främja deras engagemang i efterfrågeflexibilitet. För våra lägenhetskunder skulle det innebära en avsevärd kostnadsökning samtidigt som potentialen och efterfrågan på efterfrågeflexibilitets­tjänster är mycket liten för denna kundgrupp. De borde därför undantas från eventuella krav på timmätning och timavräkning, för att inte generera orimliga kostnader för kundkollektivet, till liten nytta.

Vägen framåt

Även om potentialen idag är överskattad liksom dess kostnader tror vi att det finns en roll för efterfrågeflexibilitet på framtidens elmarknad. För att en sådan utveckling ska kunna bli verklighet krävs förändringar och satsningar på ett flertal områden.

  • Satsningar på efterfrågeflexibilitet måste i första hand göras för de kundgrupper som har störst potential på området – inte brett över hela kundkollektivet. Flexiblare elanvändning hos kunder måste bygga på frivillighet, enkelhet och automatik.
  • Kundernas ekonomiska incitament för efterfrågeflexibilitet måste ökas. Ett högre och volatilare elpris skulle kunna bidra till en sådan utveckling, men också införandet av fler rörliga komponenter i elpriset. Detta måste dock ske i avvägning mot behovet av att täcka de stora fasta kostnader som exempelvis elnäts­verksamhet i hög grad är förknippat med. Samtidigt blir ett alltför komplext sammansatt elpris svårt att kommunicera till kunderna, vilket riskerar att minska acceptansen för systemet och försvåra för kunderna att agera utifrån pris­signalerna. Prisfrågan är alltså komplex, men en viktig pusselbit.
  • Elmarknaden måste säkerställa tydliga prissignaler till kund som gör efterfråge­flexibilitet attraktivt. Om kunden eller kundens smarta apparater inte får information om att det är lönsamt att ändra effektuttaget kommer det inte att ske. Frågan är vem som ska göra det? Elhandlaren? Elnätsföretaget?
  • Det är också viktigt att elnätsregleringen ger elnätsföretagen incitament att satsa på teknik och system för kunna hantera efterfrågeflexibilitet. Dagens elnäts­reglering främjar visserligen minskade elnätsförluster och kostnadseffektivt byggande, men det behövs mer konkreta styrsignaler för att göra ny teknik som energilagring och ökad mätarupplösning lönsamt. 
  • Slutligen måste elmarknadens olika aktörers roll tydliggöras kopplat till efterfråge­flexibilitet. Vem gör vad? Vissa tjänster inom efterfrågeflexiibilitet hamnar naturligt på marknadens oreglerade aktörer, men dessa är i princip alltid beroende av elnätsföretagen för att hantera utrustning, anslutningar och få tillgång till mätdata. Elnätsföretagen är den aktör som har bäst koll på effektbalansen i det lokala elnätet, vilka behov och möjligheter som finns lokalt.

På Tekniska verken följer vi med stort intresse utvecklingen inom efterfrågeflexibilitet. En styrka med att ha såväl elproduktion, -distribution och försäljning av energi i samma koncern är att vi har en helhetsbild av marknadens utmaningar. Vi för gärna en dialog med såväl politiker som myndigheter i denna fråga.

Hör av er så bokar vi in ett studiebesök!