Effektiv elektrifiering kräver utvidgad verktygslåda
Per Everhill
18 dec 2023
Det svenska elsystemet står inför en rad utmaningar de kommande åren. Redan i slutet av 10-talet kom de första indikatorerna på kapacitetsbrist i lokalnäten i våra storstadsregioner. Nedläggningen av planerbar kraftproduktion i södra Sverige har försämrat överföringsmöjligheterna från norr. Samtidigt kommer fossilfritt stål kräva enorma mängder el. I början av december publicerade Svenska Kraftnät sin nätutvecklingsplan för perioden 2024–2033 där det konstateras ett kraftigt behov av att bygga ut stamnäten. Det tar tid att bygga elnät i Sverige och då inte minst på grund av våra omfattande miljötillståndsprocesser. Elnätutbyggnad kan också vara förhållandevis dyrt och komplicerat, särskilt inne i tätorter.
Det finns emellertid flera andra sätt att lösa kundernas elbehov utöver att just bygga mer och grövre kablar. Ny elproduktion på rätt plats med rätt egenskaper kan vara en alternativ lösning, exempelvis kraftvärme om elbehovet är stort vintertid eller en gasturbin om de lokala utmaningarna i stället handlar om enstaka korta efterfrågetoppar. Byggs produktionen nära förbrukningen krävs inte lika mycket elnät för att den ska nå konsumenterna. Kanske kan ett energilager vara lösningen, till exempel ett pumpkraftverk som kan tillvarata tidvisa produktionsöverskott på elmarknaden? Det kan också handla om åtgärder på användarsidan. Elnätsförstärkningar kan undvikas om ett nytt villaområde värms med fjärrvärme i stället för el. Eller smart elbilsladdning som sprider ut effekten mellan flera laddare. Alla dessa åtgärder skulle kunna innebära lägre elnätsavgifter för kundkollektivet.
Idag görs inte denna typ av avvägningar i det svenska elsystemet, åtminstone inte på region-och lokalnätsnivå. Orsakerna är flera. Historiskt har vi fram tills idag haft en lång period av i princip konstant elanvändning i Sverige. Ökad tillväxt har hanterats genom ökad energieffektivitet. Samhällsutvecklingen har gått i lagom takt och energiutmaningar har kunnat hanteras genom utbyggda elnät. Idag är situationen helt annorlunda när vi står inför en snabb elektrifering av flera samhällssektorer samtidigt. Vi har också en elnätsregleringen som främjar kapitalinvesteringar, det vill säga klassiska investeringar i kablar, transformatorer och nätstationer, framför operativa kostnader som flexibilitetslösningar. Kostnaderna för flexibilitetsavtal ska enligt regelverket till och med minska årligen i syfte att sänka kundernas elnätsavgifter. Det är också högst oklart om det ens är tillåtet för ett elnätsföretag att sponsra fjärrvärmeanslutningar, även om det skulle vara betydligt billigare än att bygga ett kraftigare elnät till en elvärmekund.
Det svenska elsystemet behöver en utvecklad elnätsägarroll som har tillgång till hela verktygslåda för att fixa kundernas elförsörjning. En utveckling från ett strikt nätägarskap till ett lokalt elsystemansvar. Så länge kunderna har tillgång till tillräckligt med el till minsta möjliga kostnad ska det inte spela någon roll om det görs via kablar genom en kabel, via ett energilager, genom ny elproduktion eller ett minskat eleffektbehov. En sådan framtid kräver en reformerad elnätsreglering som värderar olika tekniska lösningar lika. Det kommer också krävas metoder och kunskap för att sätta ett ”priskryss” mellan olika tekniklösningar som gör det möjligt att värdera dessa gentemot varandra och välja den billigaste och effektivaste. När blir det billigare att köpa flex av kunden i stället för att bygga en ny nätstation? När blir det dyrare att gräva upp gatan och lägga ny kabel än att bjuda kunden på smart effektstyrning? Får vi förutsättningar att välja den enklaste och billigaste lösningen kommer vi att lyckas med den kommande elektrifieringsvågen.
Skriv en kommentar