Det våras för kraftvärmen

Från att ha varit något av en ”underdog” i den svenska energipolitiska debatten har kraftvärmen på senare år fått en renässans. Med lokal närvaro, hög planerbarhet och sin förmåga att nyttiggöra samhällets restströmmar är kraftvärmen i mångt och mycket ett viktigt delsvar på flera av det svenska elsystemets utmaningar.

Denna insikt var sannolikt också en viktig orsak till att den förra regeringen gav Energimyndigheten i uppdrag att ta fram ett förslag till en fjärr- och kraftvärmestrategi. Nu har Energimyndigheten presenterat en första delredovisning som dels omfattar en bedömning av potentialen för ökad elproduktion i kraftvärmen samt förslag på att utveckla kraftslaget i allmänhet.

Kraftvärmen är ett komplicerat kraftslag att analysera. Verksamheten har kopplingar till såväl el-, som värmesektorn. Dessutom bygger själva konceptet på sektorskoppling med grenar till bland annat avfallssektorn, skogsindustrin och byggindustrin. Utredningen lyckas emellertid sammanfatta kraftvärmens unika förutsättningar på ett bra sätt. Man konstaterar att kraftvärmen med sin ofta centrala placering har unika förutsättningar att bidra till den lokala effektsituationen inne i våra storstäder. Den har också god förmåga att leverera el när den behövs som mest under kalla och mörka vinterdagar.

När det gäller potential konstaterar utredningen att mellan 300-500 MW ytterligare eleffekt skulle kunna till tillgängliggöras marknaden i existerande kraftvärmeanläggningar kalla vinterdagar då elpriserna är höga. Den primära anledningen till att de inte körs på full effekt är kostnaden för att köra i gång en extra spetslastpanna då elproduktionen är dimensionerad efter värmeunderlaget och värmen prioriteras.

När det gäller äldre avställda anläggningar handlar det om ca 1000–1 500 MW i SE3 och SE4 som tekniskt sett skulle kunna tas i bruk inom 1–3 år men det skulle krävas en hel del i termer av stöd och förnyade tillstånd. Potentialen för utökad elproduktion i kraftvärmen motsvarar alltså en stor modern kärnreaktor.

För att utveckla kraftvärmens potential föreslår Energimyndigheten bland annat en översyn och harmonisering av miljötillstånden för kylning i vattendrag för att möjliggöra mer elproduktion när värmebehovet är lågt. Rapporten lyfter också behovet av en översyn av Boverkets byggregler för att säkerställa konkurrensneutralitet gentemot elvärme. Bland annat behöver viktningsfaktorer för fjärrvärme och el ses över och ett värmeförlusttal införas som bättre styr mot en effektivare helhetsanvändning av energi i en byggnad.

Rapporten lyfter också den småskaliga kraftvärmens potential och föreslå förenklade tillstånd för den som vill sätta en turbin på sitt befintliga värmeverk. Bra! Vidare föreslås reformer för att kraftvärme ska kunna delta mer på balansmarknaden. Kraftvärmens unika förmåga att möjliggöra lokal Ö-drift ska också utredas.

Det jag möjligen saknar i delrapporten är ett resonemang kring ökat värmeunderlag för att kunna öka elproduktionen under till exempel sommarhalvåret. Visst är det bra om vi kan öka elproduktionsförmågan genom tex kylning, men som kraftvärmevän skaver det lite att behöva ”dumpa” energi även om den tillfälligtvis inte är efterfrågad. Här kan ökad användning i industriprocesser, storskalig energilagring eller sammanbyggda fjärrvärmenät vara möjliga lösningar.

Sammanfattningsvis kan de förslag som presenteras definitivt bidra till att öka fjärr-och kraftvärmens potential i Sverige till nytta för ett alltmer ansträngt elsystem. Nu ser vi fram emot utredningens slutrapport som ska presenteras i december i år. När den är klar är det av största vikt att utredningen inte bara blir en välskriven hyllvärmare utan resulterar i konkret politik!

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips