Det där med elnätsavgifter…
I veckan presenterades årets Nils Holgerssonundersökning som bland annat visade att de svenska elnätsavgifterna ökat under året. I kölvattnet av detta har en debatt om elnätsföretagens monopolställning blossat upp, liksom företagens möjligheter att höja sina avgifter. Det är bra. Elnät är en kollektiv nyttighet vars finansiering är hela kundkollektivets ansvar, där avgifternas storlek givetvis förtjänar att diskuteras. I ljuset av denna debatt är det emellertid viktigt att påminna sig om några av grundförutsättningarna för elnätsverksamhet i Sverige.
Till en början så är elnätsverksamhet ett av staten, reglerat monopol där det inte råder fri prissättning vilket vissa debattörer tycks tro. Ett elnätföretag kan inte själv bestämma sina avgifter utan dessa måste godkännas av Energimarknadsinspektionen som bedömer deras rimlighet utifrån det aktuella elnätets utformning, anläggningar, leveranssäkerhet, effektiviseringspotential samt en skälig avkastning på investerat kapital. Den av staten fastställda skäliga avkastningen är den samma för alla svenska elnätföretag, under nuvarande regleringsperiod 4,53 procent (WACC).
Genom att fastställa hur höga avgifter elnätsföretagen får ta ut i kombination med stränga krav på leveranssäkerhet främjas effektiva företag. Dessa kan öka sin vinst genom att med bibehållen leveranssäkerhet driva sin verksamhet effektivt och sänka sina kostnader. En slags konstgjord marknadsmekanism kan man säga. Utan sådana incitament skulle företagen inte gynnas av att arbeta och investera effektivt vilket skulle leda till kostnadsökningar. Sådana situationer uppstår exempelvis på oreglerade monopolmarknader. Elnätsavgifterna fördelas sedan mellan kunderna baserat på deras utnyttjande av elnätet, exempelvis huvudsäkringens storlek.
Elnätsavgifterna finansierar nyinvesteringar i elnätet, exempelvis ledningar och nätstationer, men också kostnader för beredskap, drift och överliggande nät. Som elnätskund har du inte bara nytta av den sista delen av elledningen som går till ditt hus. Du behöver också fungerande stamnätsledningar som exempelvis ser till att elen kommer från vattenkraften i norr till konsumenterna i söder. Detta finansieras via din elnätsavgift liksom våra elnätsförbindelser med andra länder som gör att vi har möjlighet importera el när vi inte kan producera så mycket som vi själva behöver. Elnätets funktion övervakas dygnet runt i våra driftcentraler och en omfattande störningsorganisation står ständigt beredd att rycka ut för att åtgärda strömavbrott.
För att du ska få ström i ditt eluttag krävs det alltså ett landsomfattande tekniskt system med ledningar och anläggningar samt kvalificerad personal för att sköta verksamheten. För ström får du nästan jämt i Sverige. Leveranssäkerheten ligger nämligen i snitt på 99,9 procent av tiden vilket är i toppklass i världen. Allt detta till pris som är fastställts av staten enligt en modell som är utformad för att främja effektivitet och förhindra ”övervinster”. Elnät är ett naturligt monopol som inte skulle fungera som en fri marknad. I avsaknad av sådan, är inte nuvarande lösning ett hyfsat bra alternativ?
Skriv en kommentar