Cirkulärt byggande. Hur kan politik och företag samverka för att möte EU:s klimatkrav?
Idag medverkar Per Everhill, Tekniska verken i ett seminarium i Almedalen om cirkulärt byggande. I det här blogginlägget utvecklar Per sina tankar i ämnet.
Inom Tekniska verken är avfallshantering och energiproduktion grunden för vår verksamhet. Det är också utifrån dessa två perspektiven som vi ser på utmaningarna kring cirkulärt byggande. Båda perspektiven kommer att vara viktiga för att klara de kommande EU-kraven i samband med revideringen av EPBD (Energy performance of buildings directive). Vi tar idag emot en hel del avfall från byggsektorn som under 2020 genererade 14,6 miljoner ton bygg-och rivningsavfall i Sverige. Vilket är den enskilt största källan till avfall i landet.
Låt oss börja med byggnaders energianvändning i ett cirkulärt perspektiv. Idag resulterar såväl rivning som nybyggnation i stora mängder avfall. Det är naturligtvis viktigt att detta avfall hanteras så högt upp i avfallshierarkin som möjligt. Tyvärr kan en mängd olika byggavfallsfraktioner idag inte materialåtervinnas effektivt. Det kan handla om förpackningsplast av låg kvalitet, blandade träfraktioner eller förorenat material. Ambitionen måste vara att minska detta flöde där energiåtervinning till el & värme i ett kraftvärmeverk ofta det mest resurseffektiva alternativet. Genom att ”köpa tillbaka” sitt avfall i form av fjärrvärme har fastighetsbranschen möjlighet att öka cirkulariteten i jämförelse med att i stället köpa in el för uppvärmning som skulle kunna gjort nytta på något annat sätt, tex för laddning av elfordon. Kanske kan man inför en extra bonus i klimatdeklarationer & miljövärderingssystem för fastighetsägare som värmer sig på sitt eget avfall?
Ett annat sätt att öka cirkulariteten inom byggindustrin är att göra det tillåtet att använda slagg från avfallseldade kraftvärmeverk som barlast i byggprojekt. Idag är användningen begränsad i Sverige till skillnad från på kontinenten där det är vanligt förekommande. Detta skulle vara ett sätt att lyfta material som annars skulle deponerats högre upp i avfallshierarkin.
Såväl incitamenten som kraven på att öka andelen återvunnet material i byggsektorn måste öka. De senaste decenniernas låga räntor har också inneburit låga råvarupriser vilket gjort det svårare att konkurrera med återvunnet material ofta är dyrare och mer komplicerat att använda. Ett sätt att öka användningen skulle vara att införa någon form av kvotplikt för återvunnet material. Varför inte utformat som ett bonus/malus-system där aktörer som är duktiga på återvinning får en bonus och de som är sämre får en kostnad?
Skriv en kommentar