Dödsruna över en elmarknadsmodell
Klas Gustafsson
7 feb 2022
För 25 år sedan avreglerades den svenska elmarknaden. Tre distinkt olika roller skapades för att säkerställa marknadens funktion – elproducenter, elhandlare och elnätsföretag. Elnätens roll blev smal och detaljreglerad eftersom det handlar om ett naturligt monopol. Själva elen prissattes utifrån en rörlig marginalkostnad, vilket också är naturligt på en väl fungerande marknad för homogena produkter. Priset sätts av den rörliga marginalkostnaden för den sista kilowattimmen som behöver produceras för att möte efterfrågan.
Inför avregleringen var det mycket diskussioner kring hur kapacitet skulle säkerställas.
Hur ser vi till att strömmen räcker? Ett modernt samhälle kommer aldrig acceptera ett strömavbrott på grund av bristande tillgång på energi. Min bild är att politiken tyckte att diskussionen blev för krånglig. Det diskuterades både energi och effekt från ingenjörernas sida. Behövde man verkligen krångla till det så? ”Nej!” svarade nationalekonomerna i kör. Det räcker med ett pris per kilowattimme, det vill säga en Energy Only-marknad. Om priset på kilowattimmar blir tillräckligt högt så kommer det byggas en massa elproduktion och då kommer priset gå ner igen på grund av ökat utbud. Precis så som det fungerar på kryddmarknaden i Mumbai, vilken brukar refereras till som den perfekta marknaden.
Det finns emellertid betydande skillnader mellan kryddmarknaden och elmarknaden. Kapitalkostnaderna för att starta en kryddhandelsverksamhet är låga och framför allt avsevärt mycket mindre än de som krävs för att bygga ett kraftverk. Det krävs inte heller mångåriga tillståndsprocesser för att slå sig in på kryddmarknaden. Elmarknadens förutsättningar skiljer sig alltså från de flesta traditionella marknader.
Energy Only-marknaden har utan tvekan lett till en effektivare elproduktion och därmed lägre elpriser. Däremot har själva marknadsmodellen det inte lett till särskilt mycket mer elproduktion. I Sverige fanns ett betydande överskott på elproduktionskapacitet vid tiden för avregleringen. Den elproduktion som tillkommit har främst varit subventionerad vindkraft. Vindkraften har en central roll i omställningen till ett hållbart energisystem och skapar utan tvekan klimatnytta genom att tränga ut fossil elproduktion från marknaden. För att klara av att genomföra den elektrifiering av industrin och transportsektorn vi är i början av krävs fortsatta investeringar i vindkraft.
Men ett elsystem behöver en palett av egenskaper för att fungera. Det behövs investeringar i planerbar kraftproduktion, lagringskapacitet och optimering. Det har inte dagens elmarknadsmodell levererat. Att det trots regionala och lokala elunderskott idag byggs rena hetvattenpannor i Sverige i stället för kraftvärme är en tydlig konsekvens av marknadens misslyckande. Att vi dessutom har en elnätsreglering som inte tillåter framsynt elnätsutbyggnad på prognos gör vårt elsystem sällsynt dåligt rustat för att möta framtiden. Att det fungerat fram tills idag beror till stor del på gamla meriter från tiden före avregleringen samt att svensk elanvändning i princip varit konstant fram tills idag.
Energy Only-marknaden betalar för en sak, energi. Då är det ju inte heller så konstigt att det är just det som levereras. Generiska kilowattimmar till så lågt medelpris som möjligt. Dagens marknadsmodell saknar emellertid helt förmågan att på lång sikt säkerställa elproduktion som kan leverera kilowattimmar på rätt plats, i rätt tid och i rätt form. Vilket är precis vad vi behöver idag med en omfattande elektrifiering av flera samhällssektorer som inte kan bygga sin verksamhet på intermittent eltillgång.
Den här vintern har dessutom visat en annan brist i dagens elmarknadsmodell. Och det är förmågan att leverera el till förutsägbara kostnader för kunden. Vi klarar helt enkelt inte längre av att balansera den höga andelen vindkraft som finns i den nordiska elmixen. Hittills har vi hanterat detta med hjälp av vattenkraften, men nu räcker den helt enkelt inte till. Det leder till kraftiga variationer i elpriser. Under vintern har vi sett hur elpriset i vissa fall åttadubblas på en enskild timme. Den dyraste kilowattimman har ibland varit upp emot 20 gånger dyrare än den billigaste under ett och samma dygn. Den här utvecklingen skapar risker i elhandelsverksamheten som inte går att hantera. När konsumenterna efter vinterns elprischock nu efterfrågar fastprisavtal kommer det inte finnas sådana att köpa.
När elmarknaden inte kan leverera det som samhällsutvecklingen kräver och kunderna efterfrågar är det dags att begrava de delar som inte fungerar till förmån för något annat. En elmarknadsreform måste vara en av de första åtgärderna som regeringen – oavsett färg – tar tag i direkt efter valet i höst.
Energy-only marknaden, vila i frid!
Skriv en kommentar