Avloppsreningsverk

Nykvarnsverket tar emot avloppsvatten från Linköpings invånare och industrier. Nykvarnsverket byggdes 1952 då behovet av ett reningsverk var stort, eftersom staden växte. Verket har byggts till i flera omgångar och klarar idag de högst ställda kraven på det vatten som släpps tillbaka till naturen igen.

Reningsprocessen

Avloppsvattnet renas med mekaniska, kemiska och biologiska metoder. Att rena avloppsvattnet tar cirka 12 timmar. Varje dygn renas cirka 42 000 kubikmeter avloppsvatten. Det är lika mycket som 100 st fyllda 25 metersbassänger.

Mekanisk rening

När avloppsvattnet kommer in till reningsverket passerar det genom ett galler där större föremål och skräp fångas upp. Vanligt skräp som kommer till reningsverken, men som inte hör hemma i avloppsvattnet, är bomullspinnar, tamponger, våtservetter, plast, hushållspapper med mera. 

Efter rensgallret rinner vattnet vidare genom ett sandfång där sand, kaffesump och andra tyngre partiklar sjunker till botten. Sanden och partiklarna tvättas och återanvänds.

Kemisk rening

Avloppsvattnet innehåller stora mängder fosfor, vilken göder sjöar och vattendrag om det inte renas bort från avloppsvattnet. Genom att tillsätta järnsulfat fälls fosforn ut och bildar flockar.

I försedimenteringsbassänger sjunker sedan flockarna till botten och bildar slam.

Slammet går till rötgaskamrarna och blir biogas. 

Läkemedelsrening

Under 2017 byggde Tekniska verken ett nytt reningssteg för att ta bort läkemedelsrester ur avloppsvattnet. Med hjälp av ozon kan över 90 procent av läkemedelsresterna som lämnar kroppen renas bort. Läkemedelsrester påverkar vattenmiljön negativt. Hormoner har till exempel visat sig ge fiskar problem att föröka sig. Andra läkemedelsrester som reduceras vid ozonreningen är antibiotika, ångestdämpande preparat och smärtstillande mediciner, men även resistenta bakterier renas bort.

Ozonreningsanläggningen som renar bort läkemedelsrester ur avloppsvattnet.

Biologisk rening

I den biologiska reningen renas organiskt material och kväve bort med hjälp av mikroorganismer. Organiskt material minskar annars syrehalten i vattendrag och kväve bidrar till övergödning. 

Rening med hjälp av mikroorganismer.

Mikroorganismerna bryter ner det organiska materialet och omvandlar kvävet till kvävgas. Kvävgasen ventileras ut och återförs till atmosfären som redan innehåller 79 % kvävgas.

I eftersedimenteringsbassänger sjunker slammet till botten. Stora delar av slammet pumpas tillbaka till de biologiska bassängerna. Det resterande slammet, överskottsslammet, går till rötgaskamrarna för att bli biogas.

Det färdigrenade vattnet släpps sedan ut i Stångån.

Slambehandling

Under avloppsreningen skiljs det organiska materialet (slam) bort från vattnet. Slammet förs sedan in i rötkammare där det under cirka 20 dygn bryts ner av olika typer av mikroorganismer (goda bakterier). Inne i rötkammaren är det syrefritt och temperaturen håller cirka 37 °C. 

När materialet bryts ner i rötkammaren produceras en rötgas som består av cirka 60 procent metan och 40 procent koldioxid. Rötgasen från avloppreningsverket skickas sedan till biogasproduktionsanläggningen. Där "tvättas" gasen för att få bort koldioxiden och slutprodukten blir en gas med cirka 97 procent metanhalt som kan användas som fordonsgas. När gasen är klar komprimeras den och trycks via ledningar i marken till ett gaslager. Därifrån skickas den i ledningar till tankställen i Linköping.

Förutom gasen får vi ett näringsrikt biogödsel som används i lantbruket som ersättning för konstgödsel.